Levande ljus och öppen spis, såpskurade trägolv och timrade väggar. När familjen Taleus träffas i Kaplansgården vid kyrkan i Tumbo går det inte att säga annat än att de firar en traditionell jul.
I år är det bara snön som saknas för att man ska kunna prata om en vykortsjul.
‒Vi är så många att vi brukar hyra församlingshemmet för att alla ska få plats, säger Patrik Taleus som tar emot gästerna.
De är alla mor- eller farföräldrar; barn, barnbarn eller kusiner med varandra och strax efter lunch stämmer de upp i julsånger och dricker glögg framför den öppna spisen i Kaplansgården.
Därefter väntat ett dukat bord med traditionell julmat och ett berg av julklappar som ska räcka till mer än 20 personer.
‒Vi gör ett tvättäkta knytkalas. Det är tjugonde året vi firar jul så här. Det har blivit en tradition i sig, säger Patrik Taleus.
Familjen har bott i trakterna kring Tumbo i 50 års tid. De är gifta, döpta och konfirmerade i kyrkan runt stugknuten.
‒När julglöggen är drucken går vi till kyrkan och lyssnar på julsånger tillsammans. För många av de yngre barnen – som inte har någon naturlig anknytning till kyrkan – blir det en fin stund., säger Patriks mamma Birgitta Taleus.
‒Nu låter det kanske som om vi är en extremt kyrklig familj. Men det är vi inte alltid. En gång om året blott.
Andra firar ensamma. Eller på jobbet.
Hos polisen, brandkåren, på värmeverket och sjukhuset firar många improviserad jul när de arbetar.
På Mälarsjukhuset snurrar svänddörrarna i ensam tysthet i entrén. Fläktsystemet susar ensamt och de blanka stengolven ligger öde på julaftonseftermiddagen.
Där firar narkosläkaren Anna Myrnäs jul med sina kollegor på intensivvårdsavdelningen.
‒Vi är alltid en narkosläkare på plats och en i beredskap. Ofta är vi här båda två eftersom det är mycket att göra. Sedan har vi ju all annan personal också, säger hon.
Personalen på intensivvårdsavdelningen äter julgröt tillsammans på morgonen och ordnar improviserat julbord på kvällen – om tiden tillåter.
I receptionen på avdelningen står en julgran smyckad med trachealkanyler i silvrer. De gamla operationsredskapen ser ut som små kranar i röda band.
‒De är jättegamla. I dag använder man ju bara engångskanyler i plast så den här julgranen är nog unik, säger hon.
Ute i sjukhuskorridoren passerar sköterskor, anhöriga och enstaka patienter. En julafton på intensivvårdsavdelningen skiljer sig inte stort från en vanlig helg.
‒Har man valt det här jobbet har man sedan länge accepterat att man inte alltid kan vara ledig på helgerna, säger Anna Myrnäs.