Ordet ”bikinikropp” ger strax under 30000 resultat i nätets stora sökmotor. Ordet ”badbyxkropp” ger tre resultat. Jag bara lägger den informationen här.
Att komma till ett läge i livet när celluliter och valkar innebär att man fortfarande är vid liv – inte att man måste skära och slipa och försöka förändra sig – är befriande. Men långt ifrån alla tycker att en kropp är en bikinikropp i alla lägen.
Bikinitillverkarna, till exempel, tycker ofta att den kropp som faller utanför modellramen (vilket de facto är majoriteten av alla kroppar) ska skyla sig med en liten volangkjol på sin bikinibyxa. Joho, serru. Och det vore ju trist om folk på stranden tvingades packa ihop sina medhavda gröna juicer och poké bowls med chiafrön och åka hem vid åsynen av en opassande bikinikropp.
Den kvinna som har låtit sig luras av reklamen och retuscheringarna bör göra ett studiebesök i närmaste simhall. I bastun och duschen finns kropparna så som de är: häng och släng och prickar och fläckar och – hör och häpna – kroppsbehåring.
Tänk, all kunskap som aldrig får nya bärare och alla chanser som aldrig tas för att folk är upptagna med att fila och feja och pumpa upp och suga ut och skaffa nya tänder som lyser i mörkret och sedan snapchatta resultatet.
Det finns en magnifik förebild när det gäller rätten att få vara den man är. Konstnären, sångerskan och radioprogramledaren Stina Wollter får ständigt skit för sina kroppspositiva inlägg i sociala medier. Wollters syster Ylva dog i sviterna av anorexia. I en intervju i Ica-Kuriren har Wollter sagt att allt hon gör bottnar i Ylvas öde.
Trollen festar på Stina Wollters inlägg och många är helt obegripligt provocerade av en människa som visar sig precis som hon ser ut. Är inte det i sig helt vansinnigt – att det finns människor som har blivit så fjärmade från vanliga kroppar att de provoceras, rent av äcklas, när de ser en?
Stina Wollter är obändig i sin strävan att motverka utseendehets. Lyckligtvis får hon mycket mer kärlek än hon får motsatsen. Men även hon får kämpa med sin självbild. Även hon har den där inre rösten som säger ”du kan inte ha på dig det där”.
I februari la hon ut en bild på sig själv på Instagram iförd en byxdress och skrev: ”Det finns inga rätt eller fel ställen på kroppar. Det är hittepå. Jag kan ha den jävla jumpsuiten för att jag VILL ha den och krafterna som fått mig (dig?) att tro något annat ljuger. Jag lovar! Det går med smala höfter, enbröstad, med liten röv, persikoknän och pinnarmar och så vidare i evigheters variationer. Det är DET som är grejen!”
Precis så är det med bikinikroppen. Så ta en bikini. Ta en kropp. Klart.