Väl framme på Mikaelsgården ser det kört ut. Lokalen känns alldeles för tyst för att vara full med bebisar. Jodå, de ligger redan påklädda i sina vagnar klara för avfärd. Suck, vad gör vi?
Då kommer hon in i lokalen. Som en räddande ängel med ett leende på läpparna kommer församlingspedagogen Sabina Mathiasson emot oss.
Genom några raska kommandon får hon både ungar och föräldrar på plats igen. Det blir samling runt grytan med resterna av kycklingsoppan liksom en lekstund på mattan. Allt ordnar Sabina. Det känns att det här är en mötesplats där alla trivs. Ingen unge gnäller och inga vuxna klagar över att de har bråttom.
Sabina berättar om babykaféet, om att alla delar med sig av både glädje och funderingar. Här sätts lika stort fokus på barn som på vuxna och ingen känner sig utanför.
Vi, som anses vara av arten “stressat tidningsfolk”, tar av oss ytterkläderna, sjunker ner på lekmattan och bara njuter. Rara mammor och mysiga pappor berättar om hur bra de trivs på babykaféet medan snälla bebisar gör sig till för fotografen.
Ta en titt på bilden som andas både lugn och härlig samvaro. Vem kan ana att den är arrangerad i ett stressat ögonblick...