Per Eggers spelar toffelhjälten Kennet som trivs bra med ett lugnt hemmaliv i mysbyxor och med fotboll på tv. Då är han nöjd. Att rulla runt i sänghalmen är inget som han längtar efter direkt, vilket gör att hans fru, Sonja, känner sig svältfödd på den fronten. Sonja spelas av Ewa Roos och jag kommer osökt att tänka på den gamle seriefiguren Lilla Fridolf och hans Selma när vi får kika in i vardagsrummet hos Kennet och Sonja. Sonja bokar en resa till Frankrike för att försöka liva upp äktenskapet, men Kennet försöker hitta ursäkter för att inte följa med.
Då dyker Sonjas snobbiga och nyrika syster upp (spelas av Camilla Nyberg), förtvivlad över att hennes notoriskt otrogne make Carl-Otto Bock (Per Holmberg) förmodligen har inlett en affär med sin sekreterare. Allt leder till att det blir de båda systrarna som drar iväg på resan och kvar blir de båda herrarna. Carl-Otto ser sin chans att få kuckelura med sekreteraren (Marie-Thérèse Sarrazin) och bjuder in henne och en väninna (Eva Funck). Spill på en klänning som ska torkas på ett element och ett plan som aldrig lyfter till Frankrike gör att förvecklingarna är ett faktum.
Alla skådespelarna, med Per Eggers i spetsen, är riktigt skickliga och gör trovärdiga karikatyrer med precis lagom överspel, som sig bör när det handlar om fars. Replikerna sitter och tajmingen är perfekt. Ibland kan dock regin lysa igenom lite väl mycket, till exempel vid vändningar på scenen.
Första akten bygger upp intrigen men kunde ha snabbats på lite. Det tar sig sedan i andra akten och publiken i Thomas Arena i Strängnäs är verkligen med på noterna och tjoar, skrattar och applåderar.
Och det är just detta som gör farser som denna så välkomna. Vi behöver få skratta hjärtligt i ett par timmar då och då. Något större avtryck på mig gör dock inte just denna fars, jag har sett bättre. Mycket beror det nog på att slutet blir väldigt rumphugget. Jag kunde se flera trådar som man hade kunnat dra i utifrån allt som hade byggts upp, för att få till det där fyrverkeriet på slutet som brukar vara ett signum för riktigt lyckade farser. Men den får ändå helt klart godkänt. Mycket tack vare ett samspelt skådespelargäng som kliver in i sina karaktärer med liv och lust.
Therése Norén