Euskefeurat
Holmberget, Torshälla
Sångerna är många och skiftar i en skala efter vemodiga och vemodigare. Många gånger får bandet tiga still medan Eriksson berättar en historia, men oftast håller han igen lite grand med skrönorna. Det är självklart inte så kul att som musikant stå och bli kall och huttrig i mellansnacken.
Men flera av sångerna kräver sin man att framföra, och då är det den munvige Ronny Eriksson som kliver ett steg fram och sjunger sådana där omöjliga textrader, som på något underligt vis ändå blir så bländande rätt till sist.
Fast det är hela tiden väldigt nära till stort allvar också, som i all stor komik. En skröna som kunde få baron von Münchhausen grön av avund kan mycket väl följas av en snabb enkät om vad vi i publiken anser om regeringen.
Inte direkt om vi är för eller emot utan mer bara rakt på sak om vi uppfattar deras insatser som förtjänstfulla. Eriksson själv är skeptisk, han ber nog fortfarande att få hålla för sannolikt att moderater är oförenliga med uttryck som välvilja.
Men så återgår han snart till att berätta om bröderna Larsson därhemma som satte en sådan ära i att ljuga riktigt väl. För det är förvisso en skillnad mellan att vara en ljugare och en lögnare.
PS. Barrio Latino Blues, som agerade förband och bjöd på en kort försmak om vad som kommer på lördag, lät också förträffligt bra.