På telefonsvararen hojtar Sanna Carlstedt att hon visserligen inte kan nås just nu, men uppmanar glatt alla att göra som hon själv; skutta ut i det vackra höstljuset och sparka i lövhögarna.
Egentligen skulle annars denna höst vara vikt för inspelningen av hennes tredje album.
– Det blev framflyttat till i början av nästa år, berättar hon när jag slutligen får tag i henne. Och det är förstås frustrerande.
Av två skäl, dels var Sanna inriktad på att spela in alla nya sångerna nu, dels hann hon tacka nej till jobb med hänvisning just till inspelningarna.
– Och så sitter jag där med bara luckorna i kalendern kvar ... Det är lite trist. Men tack och lov har Josef gett mig chansen att komma till Eskilstuna, och dagen därpå åker vi upp till Jämtland för en spelning.
Spelningar är viktiga. Lika mycket för levebrödet – Sanna har de senaste åren bara levt på den lön som musiken och spelandet inbringar – som för inspirationen.
– Det är många positiva processer som startar med just en spelning.
Läs hela artikeln i fredagens papperstidning