Det som låter fint på papper kan ta sig helt andra uttryck i verkligheten. Och få konsekvenser som man inte riktigt räknat med.
Ta ordet "lösningsfokuserad". Visst känns det som en sån man vill vara? En som inte ser problem utan lösningar?
Jag är en sån. Vad man lätt glömmer är att något faktiskt har lett fram till att folk kan beskriva sig som problemlösare.
Senast natten till tisdag blev jag medveten om detta. Jag hade dragit i gång ett stort tvättprojekt. Alla mina sängkläder tog upp alla (två) maskinerna i tvättstugan. När det var dags att sova hade inga sängkläder hunnit torka.
Som den problemlösare jag är så tog jag en t-shirt och använde som örngott. Som tur var hade jag glömt ett påslakan i garderoben. Det fick fungera som sovsäck.
Visst löste jag problemet. Men mina bristande färdigheter i planering och projektledning blev synliga.
Ett annat ord som dyker upp i CV-sammanhang är "flexibel". Jag är flexibel. Jag kan rycka in jämt. Även detta på grund av mina bristande färdigheter när det gäller planering. Min almanacka är alltid tom, eftersom jag aldrig planerar in något.
Jag kan beskrivas som fokuserad. Alltså: "Snöar lätt in, får tunnelseende."
Jag kan beskrivas som engagerad. Alltså: "Lägger mig i... ALLT! Och har åsikter om det mesta.".
Jag avundas inte arbetsgivarna som ska sitta och försöka läsa mellan raderna och se verkligheten bakom orden. Kanske skulle det vara lättare om vi alla gemensamt slutade försköna verkligheten? Jag får fråga mina chefer om jag suttit här om jag hade kommit ut som den planeringsinkompetenta, lägga-näsan-i-blöt-personen jag är i verkligheten...