– Jag har småkusiner i Eskilstuna, berättar Finlandsvenske Philip Teir.
Småkusiner, det är vad en Sverigesvensk skulle kalla för sysslingar, kommer vi fram till.
– Min mormors bror och syster flyttade på 1960-talet till Eskilstuna, och jag var där flera gånger som barn. Vi hälsade på mammas kusin, minns Philip Teir.
Vid sidan av författarskapet är Philip Teir kulturchef vid Hufvudstadsbladet, en svenskspråkig tidning med säte i Helsingfors. Också i Sverige är Philip Teir känd som kulturjournalist, som bland annat skrivit i svenska medier om livsstilsfrågor, kulturella skillnader mellan Sverige och Finland och svenska språkets position i ett Finland när ett politiskt parti som Sannfinländarna fått en allt starkare plattform.
När vi träffas är han i Stockholm i samband med att romanen "Vinterkriget" kommit ut i Sverige. Jag har just läst den och är begeistrad. Språket är friskt, och gestalterna intresserar mig.
För en Finlandssvensk författare borde kanske ett begrepp som "Vinterkriget" redan vara laddat med en föreställning om vad det handlar om: vintern 1939-1940, då Sovjetunionen anföll Finland, som trots stenhårt motstånd i sträng kyla och massor av snö, tvingades avstå landområden till ryssarna för att få fred.
Det gäller dock inte Philip Teir. Tvärtom har ordet "Vinterkriget" triggat hans fantasi om ett helt annat slagfält.
– Jag såg för mig ett medelålders par som grälar en hel vinter, jag bara måste skriva en roman med den titeln.
Handlingen kretsar kring en professor i sociologi, Max Paul, och hans familj.
– Han grundar sig inte på en riktig professor, utan på en viss typ av man som alltid har svar, säger Philip Teir.
Max Paul är en väldigt komplex person, som naturligtvis drabbas av gubbsjuka och faller pladask för en ung, vacker före detta student.
Den där professorn i övre medelåldern som inleder en relation med en ung, kvinnlig student är annars en rätt sliten kliché, som befolkat många amerikanska romaner. Philip Teir, som själv gärna läser samtida amerikansk litteratur, har velat leka med den klyschan.
– I och med att Max är en gubbe, får han bete sig så att det passar en sådan, säger Philip Teir, som omgärdat sin sociologiprofessor av starka kvinnor, vilka han inte förstår sig på.
"Vinterkriget" har alltså underrubriken " – en äktenskapsroman" och handlar lika mycket om Max Pauls fru Katriina och parets båda döttrar. Eva, som går på konstskola i London och Helen, småbarnsmamma och lärare som håller på att tappa bort sig själv i det så kallade livspusslet.
Att ge romanens tre kvinnor deras röster var delvis en utmaning för Philip. Dottern Helen är i hans egen ålder och lever familjeliv med barn i Helsingfors, precis som han själv. Den yngre systern Eva var inte heller så knepig att få till.
– Det var lätt att skriva om Eva, som rör sig i konstvärlden i London.
– Det som var svårt var mamman, som är 55 år.
Under ett helt år gjorde romanfiguren Katriina Philip Teir bekymrad, han hade svårt att få grepp om vad hon kände och ville med sitt och Max liv. Till slut ändrade han taktik.
– Jag tänkte att jag skriver henne som om hon var jag. Jag utgick i från hur jag själv skulle ha reagerat. När jag slutade tänka att jag måste tänka som en kvinna som är 55 år, lossnade det, säger Philip.
Att låta familjelivet vara det centrala i sin debutroman var självklart för Philip Teir, som också utkommit med novellsamlingen "Akta dig för att färdas allt för fort" som befolkas av familjer som rör sig i Helsingfors.
– Familjen och familjerelationer är det enda riktigt intressanta i litteraturen, och det är alltid det jag själv helst läser om, säger Philip Teir.