Första gången Sverigedemokraterna lämnade in motionen om att inrätta ett återvändarcenter var 17 maj 2016.
Syftet med ett sådant skulle enligt SD vara att på "frivillig basis vägleda nyanlända och utrikesfödda till att återvända till respektive hemland". Finansieringen skulle, enligt motionen, ske genom minskade försörjningsstödskostnader och samfinansiering från staten.
Efter att ha manglats av tjänstemän och politiker i olika förvaltningar och nämnder avslogs motionen slutligen i kommunfullmäktige 23 mars 2017.
Motiveringen var bland annat att "Eskilstunabor som har uppehållsrätt i Sverige ska behandlas som övriga kommuninvånare". Det konstaterades också att intresset för liknande insatser hos Migrationsverket varit lågt.
Ett och ett halvt år senare – 4 september 2018 – lägger SD samma motion igen. Ordalydelsen är nästan exakt densamma som i den första, bara några enstaka ord har bytts ut.
Förslaget fanns på arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämndens dagordning under januarisammanträdet. Också denna gång med ställningstagandet avslag. Definitivt beslut tas av kommunfullmäktige.
Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande är kritisk:
– Det är lite som att koka soppa på en spik, att få det att se ut som man gjort något fast man inte har det. Lite bedrägligt mot medborgarna kan man tycka. Om jag kom dragande med samma sak en gång om året skulle folk undra vad jag håller på med.
– Formellt är det inte fel, alla partier har rätt att lägga motioner. Men förslagen måste behandlas seriöst, utredas och gå igenom hela beslutsprocessen. Det kostar skattepengar. Och då tycker jag man kan förvänta sig mer än att kopiera ett gammalt förslag.
SD:s gruppledare Kim Fredriksson tycker att agerandet är försvarbart.
– Vi har ju kunnat se att Socialdemokraterna och Moderaterna lagt om sin migrationspolitik och ser mer restriktivt på invandring. Eftersom vi har ett nytt politiskt läge valde vi att lägga motionen igen.
Varför valde ni att kopiera rakt av?
– Principen är ju densamma. Vår politik har inte ändrats, därför fanns det ingen anledning att skriva om.
– Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämndens utredning består av en halv A4-sida, säger Kim Fredriksson. Det kan inte ha kostat så mycket.