FOTBOLLSMATCHER kryllar det av som bekant.
Många är totalt ointressanta.
De ingår i den så kallade serielunken som ibland kan kännas ganska saggig. Oavsett vilken nivå det handlar om.
Ännu segare är träningsmatcher och jag undrar om få drabbningar är så ointressanta som vänskapslandskamper.
Det är då stjärnorna alltid är småskadade. Eller så har de fått ledigt för att göra något roligare.
Kort sagt: Väldigt få bryr sig.
Vinst eller förlust?
So what?
I SPORTENS värld finns dock allt.
Och i kväll gott folk spelas en sån där fight som får mig att rysa av välbehag.
Ungern–Sverige.
VM-kval.
Vinna eller försvinna.
Gråt eller skratt.
Oavsett hur det går så är det vid såna här tillfällen idrott är som häftigast.
Det är då vi svenskar samlas framför tv-apparaterna.
Chipsen, godsakerna, drickat, landslagströjorna och hejaramsorna plockas fram.
Sen börjar 90 minuters plåga.
För hur konstigt det än låter så är såna här matcher så otäcka att de blir njutningsfulla. Ungefär som en riktigt bra rysare där man aldrig vet när det blir så läbbigt att man måste blunda.
Under såna här ögonblick tror jag alltid, alltid att det ska gå bra för Sverige.
För vem vill tro något annat?
Vem vill drabbas av känslan som kommer efteråt om resultatet med blågula ögon blir fel?
Det är då den stora tomheten bryter in.
EGENTLIGEN ÄR allt sånt här ganska larvigt.
Och visst vet jag att en hel del fnyser när det vankas viktiga landskamper.
Men vad då?
Mitt i allt kriselände där vi till råga på allt är på väg att drunkna i nyheter om svininfluensan skäms jag inte ett dugg för att drömma om ett svenskt segermål på tilläggstid.
Då är lyckan gjord.
Åtminstone för en kväll.
MÅNGA ESKILSTUNABOR hoppas säkert att Sebastian Larsson ska få spela från start i kväll.
Det kan vi nog glömma.
”Bissen” verkar fastfrusen på Lagerbäcks bänk och när ”Chippen” Wilhelmsson plötsligt spolades står ändå andra mittfältare före i kön.
Det blir i bästa fall ett inhopp för Sebastian. I 82:a minuten eller så.
HÄR HEMMA avgörs annars mångkamps-SM i friidrott under helgen.
Känns så där.
Med fyra tävlande i damklassen räcker det med att någon sträcker sig i öppningsgrenen så får resten medaljer.
Spännande?
Nix.