I söndags avslutades fotbolls-VM i Ryssland. Samma dag tog min semester på 4,5 veckor slut.
En tillfällighet? Nej, knappast.
För en sportfåne som jag är fotbollsfesten den stora högtidsstunden vart fjärde år och då vill jag gärna se så många matcher jag bara kan.
Därför var det ingen skräll att min långa sommarledighet började samma dag som VM-premiären och avslutades samma kväll som Frankrike blev världsmästare.
Jag missade inte en enda slutspelsmatch och såg uppskattningsvis 50 av 64 matcher under mästerskapet.
Men det blev bara en Sverigematch (mot Sydkorea) på tv:n hemma i vardagsrummet. Övriga såg jag på annat håll.
Varför?
Ljud och bild på min tv var ungefär tio sekunder långsammare än från apparaterna på puben en våning ner och för att slippa höra jublet därifrån var jag tvungen att ha högsta ljudvolym på tv:n.
Nu såg jag ändå merparten av matcherna, men det hade varit en omöjlighet om jag inte haft en fotbollsälskande son eller haft en relation.
Så att vara singel kanske inte är så dumt ändå, i alla fall inte vart fjärde år.
Jag brukar tajma in min semester lagom till VM i möjligaste mån.
För när det är fotbolls-VM skiner ju oftast solen.
Vem minns inte den fantastiska sommaren 1994? Kommer också ihåg att vi hade underbart väder 2002 och 2014.
För att inte tala om 2018.
Men om fyra år kan vi glömma sol och värme här hemma när fotbollsfesten avgörs.
I stället får vi räkna med vinterkyla.
Fifa har nämligen beslutat att VM i Qatar ska spelas 21 november–18 december.
Det känns som ett skämt och får inte ens en fotbollsentusiast som jag att senarelägga semestern.