I helgen var vi i Göteborg. Vi valde tåget, bland annat för miljöns skull. Men det fick vi givetvis ångra, även denna gång.
Tåget gick punktligt från Eskilstuna och vi stannade i Katrineholm för att byta tåg vidare till Göteborg. Vi hade hoppats på ett kort uppehåll, men icke. Signalfel i Stockholm. I högtalarna ropades det hela tiden ut nya tider för alla tåg som kom från Stockholmshållet.
En timme efter beräknad avgång kommer äntligen vårt tåg.
Vi sätter oss på våra förbokade platser. Det är olidligt varmt i vagnen. Överallt hörs folk klaga på alla förseningar, att komma fram i tid verkar mer ovanligt än att tåget är försenat.
Det ringer i en telefon bakom oss. En man svarar och vi hör honom säga att det skulle banne mig gå snabbare att cykla än att åka detta "snabbtåg".
Tåget lämnar stationen men går i snigelfart och vi stannar upp stup i kvarten.
I högtalarna är det nästan hela tiden en röst som talar om hur alla ska kunna ta sig till sitt slutmål. Det är bussar hit och dit, taxibilar som väntar och tåg som går några timmar senare.
Plötsligt säger de att det kommer smörgåsar på tåget i Skövde. Härligt! SJ bjuder oss på något att äta innan vi hungrar ihjäl, tänker vi. Men så är det förstås inte. En minut efter vi lämnat Skövde hörs rösten igen:
– Det går bra att köpa mackor i restaurangvagnen, för de som är hungriga!
Väl framme i Göteborg, över en och en halvtimme försenade, är klockan efter 23.
På söndagen verkade återresan lovande, fram tills vi kliver på tåget. Vi lämnar stationen i tid, det är positivt.
Men SJ har satt förstaklassvagnen bakochfram! Det betyder att vi som bokat säten för att åka i färdriktningen får åka baklänges. Vi påpekar detta, då vi lätt blir åksjuka, men det är fullt så det är bara att sitta kvar. Givetvis blir vi åksjuka.
Vi anländer till Eskilstuna punktligt, kors i taket. Men de som skulle vidare hade inte samma tur. En nedriven elledning gjorde att alla tåg ställdes in.