Tidningen skrev nyligen om en man i 90-årsåldern som är nästan blind, svårt sjuk och inte kan gå men ändå inte beviljas plats på särskilt boende. Det finns fler svårt sjuka som har svårt att få plats på kommunens boenden.
Johanna Daehli har de senaste veckorna ringt otaliga samtal till Flens kommun. Hon har bönat och bett att handläggare och mellanchefer ska lyssna på henne.
Det började med att hennes pappa bröt lårbenshalsen för fem veckor sedan. Han ramlade hemma i sitt hus på landet och larmade hemtjänsten. Men det tog fyra timmar innan hemtjänsten kom och hjälpte honom upp från badrumsgolvet.
– Då hade nattpatrullen inte ens med sig smärtstillande. Hemtjänsten ringde efter ambulans men det dröjde ytterligare en och en halv timma innan den kom, berättar Johanna Daehli.
... jag verkligen inte att detta ska hända någon mer person
Hennes pappa kom till sjukhus och opererades för benbrottet. Men dagen därpå ringde hemtjänstens dagpatrull till pappans grannar och sa att de såg att det hade gått ett larm men att de inte fick tag i den äldre mannen. Därför bröt sig en granne in i huset för att kunna hjälpa pappan, som ju låg på sjukhus.
– Kommunikationen verkar vara noll. Jag vill prata om det som har hänt för jag verkligen inte att detta ska hända någon mer person. Kommunen måste se över sina rutiner.
Johanna Daehlis pappa är också svårt cancersjuk och mycket benskör. Varken Johanna Daehli eller personal på Kullbergska sjukhuset såg hur hennes pappa skulle klara sig hemma cancersjuk och med brutet lårben. Men biståndshandläggare på Flens kommun insisterade på att han skulle hem. Johanna Daehli berättade att hennes far bor i ett hus på landet med en trappa med öppna steg, en trång toalett med badkar och dörrhål på nedervåningen som är så smala att en rullator inte kommer igenom.
– Det enda biståndshandläggaren hänvisade till var regler. Handläggaren sa "vi har ingen möjlighet att åka ut och titta på huset. Vi gör en utvärdering efter att han har varit hemma i 14 dagar." Men då sa jag att innan dess har han redan hunnit bryta sitt andra ben.
Mannen kördes hem från sjukhuset i taxi och från kommunen kom ytterligare en taxi med hjälputrustning. På plats fanns ett team från Flens kommun som skulle säkra trygg hemgång. Teamet kunde snabbt konstatera att mannen var för dålig för att kunna bo själv i sitt icke handikappanpassade hus. De kunde inte ens få in honom i huset. Men teamet hade inte mandat att avbryta hemgången. Medan Johanna Daehli hade telefonkontakt med tjänstemän på Flens kommun, fick hennes far sitta ute på gårdsplanen i tre timmar och vänta innan det var löst att han kunde få en korttidsplats på Heden i Malmköping.
Det är byråkraterna som inte ser till hela bilden och inte heller lyssnar
– Detta kunde de ha förberett lång tid innan. Jag antar att det handlar om att kommunen vill spara pengar men hur mycket sparar de på det här? Hur mycket arbetstid gick till det här, i stället för att de hade planerat?
Platsen på Heden var bara en kortsiktig lösning. Biståndshandläggare ville i stället att mannen skulle fylla i en ansökan om bostadsanpassning.
– Men arbetsterapeuten, pappa och jag åkte till hans hem och arbetsterapeuten kunde konstatera att det krävs omfattande arbete, om han ska kunna leva där och ha hjälp av hemtjänst.
Nu har hennes far blivit lovad att få stanna på Heden juli ut men sedan krävs en ny vårdplanering.
Ska man verkligen behöva vara arg och envis för att ens gamla förälder, som har bott här i 60 år och betalat skatt, ska få hjälp
Johanna Daehli är nöjd med den vård hennes far har fått på sjukhus och omvårdnaden på Heden.
– Det är byråkraterna som inte ser till hela bilden och inte heller lyssnar. De visar inte tillräcklig respekt för den medicinska personalens utlåtanden.
Hon undrar hur det går för de äldre som inte har en anhörig som ser till att de får den omvårdnad de behöver.
– Ska man verkligen behöva vara arg och envis för att ens gamla förälder, som har bott här i 60 år och betalat skatt, ska få hjälp?
När Camilla Söderman, äldreomsorgschef i Flens kommun, får höra om ärendet som rör Johanna Daehlis pappa säger hon så här:
– Vi skulle inte ha tagit hem honom. Där har kommunen och landstinget gjort fel. Då har kommun och landsting brustit i den samverkan vi ska ha.
Ska man verkligen behöva vara arg och envis för att ens gamla förälder, som har bott här i 60 år och betalat skatt, ska få hjälp
Vad har biståndshandläggare för möjlighet att se till helheten jämfört med att följa de kriterier de har att gå efter?
– I det här fallet, om man har haft vetenskap om att personen inte kan gå hem, ska man inte ta hem personen. Alla bitar måste vara klara. Personen borde ha varit kvar på sjukhus innan det är säkerställt att personen kan gå hem. Men var den missen har skett kan jag inte svara på, men det låter som om det har varit någon miss någonstans.
Camilla Söderman säger vidare att kommunen har haft svårt att få till platser på korttidsboenden men att Flens kommun nu har köpt in externa platser hos en annan kommun och en privat aktör.
– Det har vi gjort för att kunna säkerställa att vi kan tillgodose behovet av korttidsplatser.
Varför fick mannen vänta i flera timmar på hemtjänst efter att han hade larmat?
– Jag kan inte gå in på personliga ärenden. Men i de fall som vi har tittat på har ingen fått vänta så lång tid. Däremot finns det de som har fått vänta upp till en timmas tid eftersom vi har stora geografiska avstånd i vår kommun.
Varför hade hemtjänsten inte med sig smärtstillande?
– De har inte delegation på att ha med sig smärtstillande. De har ingen befogenhet att ge sådana saker.
Hur kom det sig att hemtjänsten hörde av sig till mannens grannar dagen efter och inte hade koll på att larmet redan hade åtgärdats?
– Det är inget jag känner igen och kan säga något om.
Nästa artiklar om äldreomsorgen publiceras inom kort: God man vill se förändrad äldreomsorg i Flen, Ansvarig politiker svarar på kritiken: "Det är definitivt inte en ekonomisk fråga".