Ett bönerum inrättades på skolan för flera år sedan men den lokalen låg så avsides till att den helt enkelt lades ned.
På skolan finns inget motstånd till elevrådets förslag att inrätta ett bönerum, eller meditationsrum som man föredrar att kalla det.
‒Den enda invändningen från skolledningen eller lärarnas sida är att det måste skötas så att det inte inverkar menligt på närvaron på lektionerna, säger Pelle Marklund.
I dagens läge drar sig de elever som vill be under skoltid sig undan på raster eller håltimmar. Men de är i dag hänvisade till korridorerna.
Det är ingen optimal situation. Pelle Marklund är den första att hålla med. Det kan uppstå trängsel och det kan bli störningar.
Hur lokalerna ska se ut vet man inte riktigt i dagens läge. Men ett önskemål är att de blir flera, kanske rent av tre.
‒Vi vet inte hur de skilda religionerna går ihop med varandra, säger Pelle Marklund. Det behöver vi forska i.
Elevrådets ordförande, Alice Sund, betonar att man ser meditationslokaler som trygga rum för var och en att utöva sin självklara rätt som muslim, kristen, hindu, buddist eller sekulär.
Inspirationen har de hämtat från Dag Hammarsköld som öppnade ett meditationsrum i FN-högkvarteret i New York så tidigt som för sextio år sedan.
‒Vi tänker oss lokaler som är öppna för troende och icke troende, muslimer, kristna, vad du vill, säger Alice Sund och fortsätter:
‒Jag vet att det finns meditationsrum eller bönerum på flera svenska högskolor och vi har namnlistor där lite drygt 150 personer redan skrivit på att de vill se de här rummen.
Alla är inte helt tillfreds med idén. En före detta elevrådsordförande på skolan, Adam Frisk, manar till besinning och har i en debattartikel framfört en bestämd åsikt att det inte är skolans skyldighet att ordna fram en lokal. Men han understryker samtidigt att det är skillnad på böne- och meditationsrum. Det senare kan han köpa, men inte bönerum.
‒Mina invändningar är principiella - just för att alla elever, religiösa och icke-religiösa, ska känna sig lika behandlade i skolan tycker jag att det är en dålig idé, säger han via en sprakig telefonförbindelse till Skottland.
Frågan om det finns en oro för att olika religiösa motsättningar ska förvärras i botten besvarar Adam Frisk med:
‒Jag är säker på att de flesta religiösa ungdomar på S:t Eskil. är förståndiga nog att hålla sin religion privat, och inte lägga sig i hur andra väljer att utöva den. Mina invändningar mot bönerummet är inte ett uttryck för min egen religionsskepsis. Jag motsätter mig alla förslag som exkluderar elever i den allmänna skolan på grund av deras livsåskådning - i det här fallet är det ateistiska elever som exkluderas.