Det är onsdag eftermiddag och på schemat står praktisk integration. Sammanlagt 50 elever från Thomasgymnasiets samhälls- och språkintroduktionselever har lånat restaurangutbildningens lokaler, och från köket ska snart somaliska och afghanska dofter sprida sig.
‒Sprinteleverna har skrivit ner recept från sina hemländer som vi nu lagar. Bara det, att skriva ner recept, visar en tydlig kulturskillnad. De är vana att laga mat mer på känsla medan vi gärna har ett recept att följa, säger läraren Tamara Janosevic.
Tillsammans med kollegan Kristina Stimac står hon bakom det språkvänsprojekt som Thomasgymnasiet fått 150000 kronor i bidrag från länsstyrelsen för, och som Sparbanksstiftelsen Rekarne nyligen valde att stötta med en 5000-kronorscheck. Syftet är att eleverna på språkintroduktionsprogrammet inte ska vara så isolerade, utan integreras med skolans övriga elever. Samtidigt får de hjälp med både språket och samhällskunskapen.
‒Det är viktigt att lära sig om hur svenskarna tänker, vilka traditioner som finns och hur allt fungerar när man är ny i landet. Jenny hjälper mig också att få ett bättre uttal när jag pratar svenska, säger 17-åriga Jimmy Elia som kom till Sverige från Syrien för 1,5 år sedan.
Han pratar om Jenny Aspe Loberg, som är hans språkvän. För henne, och de andra eleverna från samhällsprogrammet, blir de teoretiska lektionerna om kultur och etnicitet på så här vis mer praktiska.
Det är i huvudsak killar från språkintroduktionsprogrammet och tjejer från samhällsprogrammet som är språkvänner med varandra – även det en kulturskillnad.
‒I Afghanistan är det väldigt uppdelat, i skolan och i hela samhället är tjejer för sig och killar för sig. Jag tycker det är bättre i Sverige. Killar och tjejer är olika och har olika åsikter, det är bara bra att det blandas, säger 18-åriga Majid Jafari.
Språkvännerna träffas på skoltid en gång i veckan. De har exempelvis bowlat tillsammans, något som de ekonomiska bidragen möjliggör. Några träffas även på fritiden eller har kontakt via sociala medier.