De tre amerikanska komikernas besök på Lokomotivet denna måndagskväll är en av årets stora nöjeshändelser i Eskilstuna. En "alla var där"-kväll (även om det inte är helt utsålt), naturligtvis eftersom Pablo Francisco är en internationellt stor komiker.
Med sig har han två amerikanska kollegor där Alex U är den första att inta scenen. Den korte och runde latinamerikanen är väl medveten om både sin kropp och sitt ursprung och driver med sig själv från start. Hans reflektioner över svenskar drar också ner många skratt. Bland annat har han noterat att killar och tjejer inte beblandar sig på de svenska nattklubbarnas dansgolv - förutom när gamla 80-talshits börjar ljuda i högtalarna.
Både Alex U och Sean Savoy skämtar mycket om ras och kön på ett sätt som skiljer sig från deras svenska ståupp-kollegor. När det gäller ras och rasism så märks det att motsättningarna mellan olika kulturer är större i USA än i Sverige genom att komikerna tar skämten om detta ämne ett steg längre av vad vi svenskar är vana vid. Ibland blir publiken på Lokomotivet nästan lite osäker och undrar kollektivt, i det tysta, om det är okej att skratta åt ett skämt.
När det kommer till könen så märks det också att stereotyperna och könsrollerna är mer rigida på andra sidan Atlanten. Sean Savoys skämt om sin flickvän målar upp könsroller som vi här i Sverige främst tar del av i buskis-sammanhang än i modern ståupp-komik.
När Savoy skojar om att röka gräs, drogen alltså, så märks också att den liberalare synen på marijuana i USA (där den i vissa stater delvis är laglig) kontra den svenskt återhållsamma. I hans hemland skrattar - en del - av publiken åt Savoys gräs-skämt på grund av igenkänningsfaktorn, medan i Sverige känns han för publiken mer som en karaktär ur en amerikansk tv-serie eller film.
Kvällens höjdpunkt Pablo Francisco intar scen till det pumpande ljudet av Van Halens episka "Panama". Två handdukar blir dygnsura av svett när han under kvällen utan uppehåll springer, skuttar och studsar över scenen. De många rösternas mästare känns som 20 personer i en när han i ena stunden låter som en avdankad svart amerikansk bluessångare (en helt fantastisk imitation) för att i den andra härma Arnold Schwarzenegger i den legendariska trailern till den påhittade filmen "Little tortilla boy".
Stycket om tv-serien "Little people, big world", en reality-serie om en familj kortväxta, känns däremot stundtals på gränsen till elak och kan kortas ner.
Men som helhet är denna föreställning en rejäl skrattfest där Pablo Francisco dominerar scenen med en imponerande energi, ett fantastiskt kroppsspråk och ett ansikte som bryter fysikens lagar.