Men ibland tycks just särskilt onödiga påhitt vara väldigt angelägna, utan större eftertanke om energi och klimat. Det senaste projektet från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) är en vinterolympiad i Mälardalsväder, nära havet i både höjd och sidled.
Alla som bor i Sörmland och Uppland vet att en del vintrar är det väldigt ont om något som måste finnas vid vinter-OS, nämligen snö.
Det behövs inga av de mer hemska antagandena om mildare klimat för att inse att sannolikheten inte alls är försumbar för att de tävlande i ett vinterspel i Stockholmsregionen skulle mötas av barmark, vinterregn, blåst och flera plusgrader.
Vintervädret kring östra Mälaren och på Södertörn, där SOK vill ha längdloppen på skidor, är som alla vet mycket varierande. Ibland kan det vara hyfsat med snö, ibland är det blötvinter med veckor och månader utan nämnvärt snötäcke.
Dessutom är landskapet platt, det finns inte ett enda berg av något format.
Men när SOK går på jakt efter kommun- och landstingspengar, och behöver en statsgaranti som kan bli mycket dyr för staten, är Stockholms platthet och regniga vinterklimat inget hinder. I brist på berg tänker de bygga ett minifjäll mellan Södertälje och Skärholmen, så att inte ens slalom ska behöva åkas i snösäkra Åre.
Men snön då? Jo, den är SOK beredd att transportera norrifrån eller tillverka med snökanoner.
Det låter som bingo för åkerierna. Det blir väldigt många varv med diesellastbilar och dieseldrivna last- och entreprenad-maskiner.
Med snökanoner är det dessutom så att ju närmare noll grader man är, desto mer elektricitet förbrukas per kubikmeter konstsnö. Bäst går det vid flera minusgrader, alltså just det som det inte går att lita på nära havsytan, nära kusten och vid Mälarens utlopp.
När vi bör vara mer eftertänksamma med vad vi använder energin till kan det bli en nyttig övning att säga nej till vinter-OS nära Mälaren.
Oslo är bättre. Alldeles inpå staden har de ju högt belägna, ganska snösäkra Nordmarka.
Berg har de, utan att behöva bygga dem.