– Man kan väl säga att jag börjar få upp flåset, skrattar Svante.
Svante Törngren hade fram till den där bluesrockiga solodebuten, charmigt titulerad The Best of Slowman, jobbat på ett slags halvprofessionell nivå med musik sedan det tidiga 80-talet. Trots att han inte var helt okänd i musikbranschen blev han ändå förvånad över den uppmärksamhet debuten skapade.
– Det var lite överraskande att den fick så pass bra mottagande som den fick. Jag stannade upp och tänkte ”Men vänta nu, det finns alltså folk som bryr sig om en gammal americana-gubbe”. Jag kommer ju från en sorts undervegetation bortom den kommersiella scenen som domineras av Melodifestivalen, Idol och en handfull svenska artister som alltid drar mycket folk till sina konserter.
Läs hela artikeln i fredagens papperstidning.