Järnvägar – 50 år på smala spår
Östra Södermanlands järnväg
Scen: Museijärnvägens station i Mariefred Manus
Musik och regi: Anders Larsson
Kapellmästare: Mathias Lundqvist
Medverkande: Karin Nilsson, Liselott Jonsson, Henrik Ekequist, Richard Otternäs med flera
Förutom de smalspåriga tågens historia, med start i samband med världsutställningen i Paris 1889, får vi oss en klassisk kärlekshistoria till livs. För brukspatron Hamra har lämnat sin egen dotter som säkerhet när han lånat pengar till sitt järnvägsbygge av den rike disponent Krösenhjelm. Sofia är för sin del dock förälskad i bokhållarens Konrad. Och Krösenhjelm själv kastar långa blickar på hushållerskan Lotten. I stället för att på allvar intressera sig för brukspatronens bortlovade dotter. Med andra ord: Som upplagt för förvecklingar mellan syllarna!
Östra Södermlands järnväg har lyckats göra den gamla järnvägsstationen till en självklar utomhusscen och de förbisusande tågsätten utnyttjas ofta mycket effektivt som en del i scenografin.
Här finns ambition att både berätta järnvägshistoria, spela fars och folklustspel, sjunga, dansa och musicera. Alla dessa komponenter funkar mycket bra, både sång, musik och skådespeleri imponerar.
Ändå finns här ett problem – och jag tror att handlar om att bita över för mycket och vilja göra allt upptänkligt i en och samma föreställning. Det håller storyn inte riktigt för. Järnvägar skulle vinna på att koncentreras och kokas ner till max en timme.
Lite ”Kill your darlings” borde kunna höja tempo och temperatur.