Smutstvätt på politikerbloggar

”Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.” Det var Göteborgsprofessorns dom. I en debattartikel i november förra året gav Bo Rothstein sin syn på den fortfarande mycket unga bloggosfären. Rothstein köper inte analysen att demokratin blomstrar och fördjupas när ”den lilla människan” får en röst, ocensurerad och ofiltrerad av redaktörer för debatt- och insändarsidor. I stället ser han bloggarna som forum för mobbning, rasism och smutskastning – en kloak helt enkelt. Några smaskiga exempel får illustrera hans slutsatser.

Övrigt2009-05-14 06:30

Jag känner tyvärr inte Bo Rothstein. Kanske är han dödsallvarlig, men jag misstänker att han hårdrar för att peka på en problematik. I gårdagens tidning berättades om politikerkäbblet som flyttat ut i bloggosfären. Nu luktar knappast inläggen som diskuteras kloak, men en del smutsig byk tvättas onekligen offentligt på Sörmlandspolitikernas bloggar. Och så kommenteras de i tidningen av de inblandade.

Jag gör vad jag kan för att inte ens tänka ”det var bättre förr”. Det var det inte! Men det fanns en poäng med redaktörsfiltret och fördröjningen i att få åsikter och repliker publicerade. En insändare föregås ofta av lite mer eftertanke och omsorg än ett blogginlägg.

Det finns en paradoxal tvåsidighet i bloggandet: å ena sidan kan jag skriva när jag vill, hur jag vill, vad jag vill. Det kan ge en känsla av att bloggen är en virtuell förlängning av min privata sfär. Å andra sidan är bloggen tillgänglig för precis alla med en fungerande internetuppkoppling. Privat men extremt offentlig alltså.

Sannolikt kommer självcensuren med tiden att öka. Känslan av frihet över att kunna uttrycka i princip vad man vill till ett okänt antal människor kommer att normaliseras. Ju mer integrerad internetkommunikationen blir med resten av samhället, desto större blir insikten om att de oskrivna sociala reglerna är precis desamma på nätet som i verkligheten. Det är åtminstone min fromma förhoppning.

Nåväl, landstingskäbblet är nu inte uppseendeväckande rabiat. Beskyllningar om passivitet, om illojalitet, om något slags formalistiskt sabotage, om historieförfalskning – det är det huvudsakliga innehållet. Problemet är politikernas. Även om det goda syftet är att ”berätta sanningen”, rentvå sig själva eller liknande, framträder bilden av en grupp politiker som ägnar lite för mycket tid åt att hacka på varandra.

Men i fortsatt positiv framtidstro antar jag att även detta är ett övergående problem. När följderna av det publika käbblet går upp för politikerna kommer de att bli sina egna redaktörer och sålunda sortera, filtrera, skala av och tillämpa pressetiska regler på sina bloggar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om