18-årige Knut Samson Hultgren bor i Flen, men har pendlat till Eskilstuna sedan årskurs sex. Då gick han på Engelska skolan, nu går han på S:t Eskils gymnasium.
Trots att bildintresset alltid varit stort var det från början inte självklart att lägga all kraft på den estetiska världen.
‒Jag valde faktiskt mellan bild och teknik. Intresset för bild har alltid funnits där, men som person har jag alltid gillat fakta, varit ganska nördig och gillat att plugga. Jag var väldigt kluven när jag skulle välja väg. Ska jag gå en linje där det finns bra möjligheter i framtiden? Eller ska jag välja bild som har ett ganska dåligt rykte och där framtiden är mer oklar?
Det visade sig ganska snabbt att valet var rätt.
‒Men efter en vecka på S:t Eskil var jag fast. Då hade jag träffat vänner som jag klickade med. Jag kände att jag hade hittat människor med liknande intressen och jag blev faktiskt såld på direkten.
Han berättar att bildlinjen har ett rykte som säger att den är väldigt slapp. Men Knuts verklighet är en annan.
‒Bildlinjen i sig är inte så lätt så folk får det att låta som. Det är som samhällslinjen fast du har utökade bildkurser i stället för samhällskurser. Och sedan kan man lägga till en massa annat, vilket jag har gjort. Jag pluggar väldigt mycket matte ändå, så det är inte så slappt.
Knut forstätter:
‒Samtidigt, det måste jag erkänna, drar linjen kanske till sig människor som är lite skoltrötta. Folk som tänker att ”nu kan jag hålla på med något jag gillar i stället för att plugga”. Attityden kanske är lite slapp. Man vill liksom inte lära sig en massa grejer.
Tiden på S:t Eskil har varit uppochner, som för de flesta ungdomarna ute i verkligheten. Men Knuts bild har nu klarnat.
– Jag har hittat mig själv och vad jag gillar inom det estetiska. Jag känner mig mogen som person och har hittat mitt uttryckssätt.
Hur ser ditt uttryckssätt ut?
– Jag gillar att titta på enfärgade ytor och är intresserad av att måla byggnader och arkitektur. Jag försöker få fram olika objekt på ett väldigt 2D-artat sätt. Så att man ser de geometriska formerna.
Snart väntar studenten.
‒Det kommer bli väldigt känslosamt. För ett halvår sedan var jag skitnervös. Då hade jag inga planer. Skolan är en sådan naturlig mötesplats. Man träffar folk med liknande intressen, i samma åldrar varje dag. Men jag var också nervös över att jag inte hade några planer på vad jag skulle göra efter studenten. Ska jag studera vidare? Ska jag jobba? Men i februari fick jag jobb på Eskilstuna konstmuseum. Och det var verkligen det bästa jobbet jag kunde få. Nu är jag inte speciellt orolig.
Hur kommer den sista dagen se ut?
‒Det kommer bli väldigt känslosamt. Jag ska ha något släktfirande, men det blir inte på studentdagen. Jag kommer nog ta det som det kommer. Antagligen blir det en hel del festande med vännerna i klassen.
Har du inhandlat mössan?
‒Nej. Jag har nästan inte lagt pengar på något alls. Jag känner mig inte så lagd åt det hållet, känner inget behov att köpa en massa grejer för sådana här tillställningar. Det känns lite orimligt att lägga så mycket pengar på en mössa. Jag kommer ha minnen av studenten, jag behöver inte en mössa för att känna saker.