Luke Perry och hans ikoniske rollkaraktär Dylan McKay var i allra högsta grad en stor del av min tonårstid. Även om det ska erkännas att mitt hjärta klappade hårdast för Brandon Walsh, spelad av den i mitt tonårstycke fullständigt vrålsnygge Jason Priestley.
Omåttligt populära tv-serien ”Beverly Hills 90210” fick mig och mina närmaste väninnor att inrätta våra liv efter sändningstiderna. Serien var ett självklart samtalsämne oavsett om det gällde dess handling, mode, kärlek eller relationer.
När mejlet om att Luke Perry befann sig på Bomans hotell och gärna ville träffa lokalpressen plingade till i inkorgen blev reaktionen från min sida föga förvånande en tappad haka.
– Superstjärnan Luke Perry? Dylan himself? Snyggonas snyggo! Här, i Trosa?
Och dessutom bara ett par veckor före en av mina allra bästa vänners – en vän som fullständigt älskade Dylan – disputationsfest!
►Läs mer:Ur arkivet: Beverly Hills-stjärnan på besök i Trosa – älskar Sörmland
En plan började ta form. Parallellt med frågebatteriet som såklart rörde Mr Perry själv och filmen.
SN fick sista intervjutiden, efter de stora drakarna, radio och tv. Perry var trevlig, men mäkta trött på att prata Dylan och även en smula trött på allt snack om den nya filmen. Han ville hellre veta mer om fina platser i Trosa att besöka och när jag drämde till med frågan om drömrollen, blinkade han ironiskt och meddelade att han alltid önskat att få iklä sig rollen som Ringaren i Notre Dame.
– Sure, sa jag.
– Sure, sa han.
Där någonstans satte jag punkt. Planen, det är nu eller aldrig, intervjun är segare än segast, Perry vill hellre strosa i Trosa.
– Ehuum. Jo jag behöver din hjälp Luke.
Sekunden senare snodde han mitt block och penna. Höll för så jag inte skulle se vad han skrev.
– Önska henne stort lycka till från mig!
Jag ramade in den avrivna sidan ur det lilla blocket. Slog in det med prassligt papper.
Min vän skrek rakt ut när hon öppnade paketet:
– Einsteins relativitetsteori! Signerad L U K E P E R R Y!