Som tidningen berättade i går upplever en stor del av befolkningen oro för brott i samhället. Särskilt oroliga i vissa avseenden är sörmlänningarna, som oftare känner sig otrygga i sitt bostadsområde än genomsnittsvensken. Länets invånare tror också i högre utsträckning att brott ökar och oroar sig mer än andra i landet för överfall eller misshandel. Samtidigt visar statistik att andelen brottsutsatta minskat i riket, även om det finns oroande tendenser.
Utsattheten för bedrägerier, sexualbrott och trakasserier har ökat i landet. Speciellt unga kvinnor utsätts oftare för de sista två kategorierna medan medelålders män oftare drabbas av bedrägerier. Det visar en delrapport av Nationella trygghetsundersökningen, NTU, som Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerade i förra veckan.
Thomas Hvitfeldt, enhetschef på Brå, betonar att det är för tidigt att föra resonemang kring ökningen.
‒Undersökningen är inte utformad för att svara på frågor om varför. Resultaten är nya och en del av utvecklingen kring sexualbrott. Vi jobbar för att få möjlighet till fortsatt forskning, säger han.
En parallell undersökning på lokal nivå som Brå gjort nyligen för att få tydligare mått på brottsutsattheten i lokalpolisområden visar att varken Eskilstunas, Katrineholms eller Nyköpings lokalpolisområden ligger över rikssnittet när det gäller utsatthet för brott mot person, till exempel misshandel. Men det finns skillnader mellan könen. Och när det gäller oro upplever framförallt kvinnor i Katrineholms och Eskilstunas lokalpolisområden mer otrygghet än övriga länsbor, när de vistas ute sent på kvällen i det egna bostadsområdet.
Thomas Bergqvist, kommunpolis i lokalpolisområde Eskilstuna, slår fast att risken att utsättas för brott och oron för brottslighet inte väger jämt. Det är också ett av de viktigaste budskapen som polisen försöker förmedla till allmänheten.
‒Oron att utsättas för brott är mycket högre än utsattheten. Mörker, ungdomar som samlas i gäng, nedskräpning och buskörningar är de faktorer som skapar mest otrygghet, säger Thomas Bergqvist.
Han menar vidare att den enskildas förutsättningar att smälta nya intryck, från nyhetsmedia, sociala media och hörsägen påverkar känslan av otrygghet.
‒Ju bättre man är på att rimligt smälta information, desto rimligare håller sig känslan av otrygghet.
Strategisk kommunikation på sociala medier är ett verktyg för polisen att nå ut med sitt budskap om hur man jobbar, trygghet, olika insatser och resultatet av dem. Men explosionen av möjligheter att förmedla information har lett till en ökad exponering av brottsrapportering som får spridningseffekter i form av otrygghet. Och polisen kan inte på ett enkelt sätt förändra människors förutsättningar att processa nya intryck. Trygghetskänslor är inte heller något man kan tvinga människor att känna, säger Thomas Bergqvist.
‒ Det finns mycket oro och trygghet får jämförelsevis lite utrymme i media varför vi själva använder mediekanaler för att framföra olika saker. Då når man självklart många, men bara dem som valt att följa exempelvis vår facebooksida och dem som tar emot delningar.
Att den egna kommunikationen på sociala medier har begränsad genomslagskraft, menar också Mattias Hedström, kommunpolis i lokalpolisområde Nyköping.
Han pekar på den stora motvikt som olika grupper där brott uppmärksammas utgör.
‒Det eskalerar. I stunden får vår kommunikation effekt och jag tror att det påverkar positivt, men när gäller den bestående effekten är det svårt att säga.
I Katrineholms lokalpolisområde säger kommunpolisen Dennis Ejdvinsson att en känsla av otrygghet ska hanteras som väldigt subjektiv, men att det kan uppstå bland invånare när de upplever att de inte har kontroll.
‒Det har till exempel varit många villainbrott i Katrineholm senaste tiden och det sprider så klart oro. Vi är ute i området och pratar om det på Facebook till exempel men det är svårt att ta sig igenom bruset där. Men en känsla av otrygghet är väldigt subjektiv, påpekar Dennis Ejdvinsson.