Hon flyttade från Strängnäs till Stockholm efter gymnasiet 2012 och jobbar nu i en skobutik i huvudstaden till vardags, men besöker fortfarande hemstaden och familjen minst en gång varannan månad.
Vi hörs av dagen efter premiären av skandalsåpan.
‒Det kändes bra att se det. Jag känner mig lättad över att jag framstår som den jag är, säger Sofia Öberg.
Det var inte hon själv som sökte till programmet, utan hon fick en förfrågan av castingteamet som kontaktade henne via Facebook och tyckte att hon verkade som en "fett skön tjej med fötterna på jorden".
‒Jag har alltid tyckt om att underhålla min omgivning, att stå i centrum. Här såg jag en möjlighet att få göra det inför en större publik. Men också att marknadsföra vem jag är och vad jag står för. Jag är intresserad av mediebranschen och det här är ett program som kan öppna lite dörrar.
Hon berättar att intrycken från inspelningstiden är många, men att det inte alls var så glamourfyllt som många tror.
‒Nej, det var inte så mycket nöje, frid och fröjd och fest. Jag blev verkligen ställd av vilken psykisk påfrestning det faktiskt var. En konstant stress. Det enda man brydde sig om var att hålla sig kvar i spelet. Där och då var det på liv och död.
Tänkte du på att kamerorna var på hela tiden, eller glömde du det?
‒Jag kopplade bort hur jag såg ut. Det sket jag i fullständigt. Men jag tänkte alltid på vad jag sa och vad jag gjorde. Jag är väldigt mån om hur jag vill framställa mig själv. På så sätt tänkte jag hela tiden att jag hade ögon på mig. Jag ville inte göra något onödigt som kan få mig att bli stämplad på ett visst sätt.
Hur var du som deltagare?
‒Jag var ganska laidback och försökte undvika konflikter så mycket som möjligt. Jag är en människa som inte tycker om drama och är ganska konflikträdd. Men jag försökte sprida god stämning och var en av de som hade mest energi på festerna. Man kan säga att jag var hämningslös, fast på ett komiskt sätt. Inte på ett sådant sätt att man hoppar i topless i polen. Jag var snäll, genuin och spelade schyst.
Konflikträdd och snäll, säger du. Men var det inte svårt att undvika konflikter där inne?
– Jo, självklart. Men jag försökte vara tyst om det var något speciellt jag hade i tankarna. I vissa konflikter var jag med, men jag stod inte längst fram. Jag är inte den som startar bråk. Det har jag aldrig varit.
Vad har du för syn på de andra deltagarna?
‒Oj, nu ska jag inte säga något dumt. Jag har väl hittat lite vänner, men jag känner inte att jag har träffat vänner för livet. Det skulle jag inte vilja påstå. Grabbarna tyckte jag nästan mer om än tjejerna. Jag har ganska svårt för en viss typ av tjejer och det fanns lite av den typen där inne. Jag är inte en jättetjejig tjej, om du förstår vad jag menar.
Kan du utveckla det?
‒Men till exempel tjejer som kallar varandra för älskling när man har känt varandra i en dag. Jag fixar inte det. Det är falskt. Såna typer brukar jag ta avstånd från.
Någon kille där inne som var extra trevlig?
– Ja, absolut. Jag kom nära min första partner Jakob ”Jake” Ahl direkt. Vi klickade väldigt bra. Samma sak med Sanel Dzubar.
Blev det någon kärlek?
‒Hmm… Ja, jag fick upp ögonen för en viss person. Ni får se.
Vad har du lärt dig av din medverkan?
‒Jag trodde inte att jag skulle få så mycket självinsikt som jag fick. Känner nu att jag hade väldigt mycket mer integritet än vad jag trodde på förhand. Det var väldigt svårt att lita på och släppa in folk och jag trodde det värsta tänkbara om alla. Nu har jag vetskap om hur man fungerar i extremt sociala sammanhang.
Vad gör du i framtiden?
‒Jag vill absolut aldrig tappa greppet om vad som egentligen är viktigt, det tror jag är ganska lätt hänt för många som har genomgått ett sånt här program, säger hon och fortsätter:
– Drömmen är att vara programledare. Att prata inför andra människor på ett eller annat sätt. Sen har jag kanske inte bestämt vilken väg jag ska ta dit. Jag vill nå ut, få människor att ha roligt.