Lilly Olsson bor sedan sju år på Marielunds äldreboende i Eskilstuna. Hon har ett stort, ljust rum på femte våningen och trivs bra.
– Det är inga bekymmer. Maten är bra och jag har andra som sköter om mig och det som behöver göras, säger hon.
Hon har tidigare sysslat mycket med handarbete – stickning, virkning och vävning – men numera blir det mest skvallertidningar och tv om dagarna.
– Jag sitter mest och ugglar, säger Lilly och ler.
Jobbat hårt periodvis
Hon har levt en stor del av sitt liv på lantgård i Tärby utanför Eskilstuna, där hon stundom fått jobba hårt.
– Förr var det inte så mycket hjälpmedel. Jag band säd för hand och mjölkade korna själv. Vi hade sju eller åtta kor. Det är väl därför som ryggen tog skada, säger Lilly.
Bortsett från ryggproblemen har hon haft hälsan med sig.
– Ja, något ska man ju vara bra på. Jag behöver fortfarande inga glasögon när jag ska läsa!
Hon har upplevt nästan hela 1900-talet med allt vad det inneburit. Hon var sju år när första världskriget slutade och 28 år när andra världskriget startade, men Lilly minns att det inte påverkade familjen så mycket.
– Vi hade det inte så farligt på landet. Det var värre för de som bodde i stan. Vi kunde alltid försörja oss själva.
Hon är känd som en person med positiv livssyn och som inte grubblar för mycket. Det handlar om att ta dagen som den kommer, säger Lilly.
– Inte blir det bättre för att man gnäller.
100 år är lång tid och du har varit med om mycket. Var det bättre förr?
– Nej, inte får man säga att det var bättre förr. Då var det många som hade det fattigt och besvärligt. Vi är nog lite bortskämda nu bara.