Hur ska kommunens politiker förhålla sig till det? De kan fokusera konkreta åtgärder:
Vad görs för att förbättra studiemiljön i skolan? Vilka insatser gör socialtjänsten? Bör fler kommunala serviceinrättningar placeras i socialt utsatta bostadsområden? Behövs där mer verksamhet för ungdomar, som fritidsgårdar? Hur kan bostadspolitiken förändras så att sociala problem inte koncentreras till vissa platser i kommunen? Kan områdena göras mer attraktiva genom uppfräschning av den yttre miljön? Bör polisnärvaron bli större för att öka tryggheten?
Allt detta är viktiga politiska uppgifter men det finns även en annan. De folkvalda bör i en tid av oro visa att de bryr sig, vill lyssna och tala med och inte bara till människor.
Efter ovan nämnda händelser i Eskilstuna har jag sett exempel på både bra och mindre bra sätt av politiker att hantera frågan. Socialdemokraterna hade ett sedan tidigare inplanerat öppet möte i Fröslunda som nu råkade äga rum dagen efter fönsterkrossningen i centrum. Mötet handlade om hur man ska skapa ett lockande bostadsområde. Flera toppolitiker (S) deltog. Ett par dagar senare skrev Hans Ekström och Jimmy Jansson på vår debattsida om frågan.
Jag vet inte om mötet i Fröslunda planterade några nya kloka idéer hos beslutsfattarna. Ekströms och Janssons inlägg innehöll också en märklig partipolitisk vinkel. Ett parti som har styrt Eskilstuna i 90 år borde ta åtminstone en del av den politiska skulden för situationen i kommunens miljonprogramområden, i stället för att skylla allt på en regering som har suttit vid makten i tre år.
Men ändå, Socialdemokraterna markerade stark närvaro i Fröslunda just när det behövdes som mest. Partiets förtroendevalda var där, de lyssnade och diskuterade, för att följa upp med en artikel där de två toppolitikerna, förutom att ägna sig åt demagogi, även resonerade om vikten av personligt ansvar, om vars och ens rättigheter och skyldigheter. De förde ett samtal med Eskilstunaborna.
Prat hjälper inte, kan någon invända. Fel. Väl valda ord i rätt tid kan lugna, inspirera, bygga upp förtroende. Socialdemokraterna gjorde just det som behövdes.
Oppositionen då? Jo, Folkpartiets gruppledare Niklas Frykman funderade lite på sin kammare och satte sig sedan ner vid datorn för att blogga. Ut kom ett konstaterande att Alliansens gamla krav att stänga Fröslundaskolan håller än och att bråkmakarna, och i praktiken hela Fröslunda, inte ska belönas med några fritidsgårdar. Sådant ska gå till dem som sköter sig.
Det är svårt att säga om det sista ställningstagandet bottnar i verklig övertygelse hos Frykman, eller om det bara är ett grepp ur en folkpartistisk instruktionsbok i politisk kommunikation, som säger att ett budskap för att fastna måste vara lite hårt i kanterna. Klart är dock att Frykman hoppade över mellanledet, lyssnandet, deltagandet och det prövande resonemanget i en mycket svår fråga, för att genast gå till lösningen och det tuffa budskapet.
Plötsligt förstår jag de där 90 socialdemokratiska åren lite bättre.
Sossarna gjorde det bättre
Nej, ett antal krossade rutor och kastade föremål mot väktare i Fröslunda betyder inte att stadsdelen har fallit ner i samma division som Rosengård. Men det bör tas som ett varningstecken. För Eskilstuna glider isär. De vackra och dynamiska centrala delarna av staden kontrasterar mot ett antal ytterområden som blir allt dystrare, med ett minskande utbud av service och ökad känsla av otrygghet.
Så jobbar vi med nyheter