Efter många diskussionsturer inom och mellan olika somaliska grupper, bildades för några månader sedan Somaliska rådet. Tanken är att det ska samla Eskilstunas alla somalier under en paraplyorganisation och utgöra en gemensam, starkare röst.
Jimmy Jansson välkomnade besökarna såväl som bildandet av Somaliska rådet. Han sa att han å kommunens vägnar gärna ville betrakta Somaliska rådet som språkrör för Eskilstunas 600 somalier, och uttryckte en förhoppning om att den nybildade organisationen ska bli den kanal som tidigare saknats mellan kommunen och somalierna.
Ett av önskemålen som framfördes var att få en mer ändamålsenlig lokal i stället för den alltför trånga lilla mötesplats de har nu. En rimlig begäran, tyckte Jansson, men krävde att representanter skulle utses som kunde ingå i kommunens invandrarråd. Det är nämligen där lokalfrågor behandlas. Att invandrarrådet saknar somaliska företrädare säger något om behovet av samlande krafter i en liten och splittrad invandrargrupp.
Bland rösterna som hördes i går kunde skönjas en otålighet: Nu har vi gått samman, lagt våra motsättningar åt sidan. Nu måste det hända något. Politiker har alltid talat vackert om integration, men var är de konkreta insatserna? Var är jobben?
Frustrationen är begriplig. Till skillnad från de flesta andra invandrargrupper saknar en överväldigande majoritet av somalierna som står till arbetsmarknadens förfogande, egen försörjning. Många går på försörjningsstöd och det fåtal som faktiskt har jobb axlar en stor börda när de bistår vänner och släktingar ekonomiskt.
Men det finns inga enkla lösningar. Goda svenskkunskaper och gymnasiekompetens är grundförutsättningar för integration på arbetsmarknaden. Tyvärr räcker det ofta inte. Integration är mer än så. När Jimmy Jansson, precis som tidigare, påpekade att ännu viktigare än att somalierna organiserar sig inbördes, är att de engagerar sig i befintligt föreningsliv, nuddar han vid integrationens nerv.
– Bilda inte en egen idrottsklubb, gå med i dem som finns.
Däremot kan en grundläggande känsla av tillhörighet och trygghet vara en avgörande förutsättning för att våga ta för sig och delta. Om Somaliska rådet kan ge det har ett viktigt steg tagits.