– Jag snackar aldrig om att sluta eller att ta ett år i taget. När man kommer in på sådana funderingar är det slut. Då tappar man fart både på och utanför banan, säger han när vi träffas i radhuset på Georg Nyströms gata i Torshälla.
Magnus är hemma igen efter en blixtvisit till Polen där han i helgen signerade ett kontrakt med Gniezno, ett lag i andraligan.
För lägga släpskon på hyllan tänker han inte göra än på ett tag. Förutom i Polen åker han 2012 i elitlaget Hammarby, i allsvenska Smederna och danska Fjellstedt i Odense. Så mycket mer finns det inte plats för – man måste ju transportera sig mellan länderna också…
Nästan bara speedway
När vi gjorde upp att träffas för födelsedagsintervjun var tanken att den skulle handla om annat än speedway. Men…
– Jag funderade på det, men vad i all sin dagar ska man prata med mig om annars?
Nej, fick man sin första speedwaycykel vid sex års ålder så…
– Mina första speedwayvarv var runt rondellen på Stavangergatan. Sedan har det rullat på – i 34 år. Pappa Hasse (han är fortfarande starkt engagerad i allt som rör sig runt sonens tävlande) hade monterat ihop den lilla knattecykeln, minns Magnus.
Hur många klubbar har du representerat?
– Ingen aning. Årtal och antal och sådant är jag i det närmaste helt kass på. Det var i alla fall 1996 jag sade upp mig från jobbet som verktygsmakare och satsade allt på speedway. 2002 kunde jag titulera mig Europamästare och året efter fick jag debutera i GP-cirkusen. Det är tre viktiga datum som jag inte tappat bort.
Sent genombrott
Att det stora genombrottet inte kom förrän säsongen 2010 kan ju ses som en aning märkligt. Men speedway verkar vara en sport där man aldrig tycks bli för gammal.
Fråga bara årets världsmästare Greg Hancock och fjolårets Tomaz Gollob. Båda är av äldre årgång än Zorro men några ålderskrämpor ser man inte skymten av där heller.
Grand Prix-åkandet gav Zorro en finalplats och två semifinaler förra året. Det fick många att höja på ögonbrynen:
– Det var förstås väldigt roligt. Man tjänar inte mer i GP än på en seriematch men skyltfönstret är ju ett helt annat. Säsongen 2010 gav mig ett aktat namn i hela speedwayvärlden – alla fick klart för sig vem Zorro var. Inte minst har det märkts ett ökat intresse från många arrangörer av individuella tävlingar som vill se mig på startlinjen.
Så blev det Zorro
Smeknamnet har hängt med sedan skolåldern då det fanns flera ”Z” i klassen.
– Alla kunde inte kallas Zäta och då var det någon som tyckte att Zorro lät bra.
Du ser ju oförskämt pigg ut – inga dolda skavanker?
– Nej, tacksamt nog. Egentligen har jag klarat mig bra från skador. Bröt ryggen, vilket är allvarligt nog, när jag kraschade i Exeter, England, för 15 år sedan och året efter blev det ett benbrott, men det är olyckor jag inte känner något av i dag.
Säg en bana du skulle tacka nej till?
– Skulle vara Exeter i så fall. Sargen bestod av gammal fartygsplåt och jag vet att det fanns förare som hade inskrivet i kontrakten att de inte behöva köra på den banan.
Hur håller du dig i form?
– Jag löper en runda varje morgon. Dessutom kör jag en hel del cross.
Vikten?
– Inga problem. Jag har vägt 72 kilo hela mitt vuxna liv.
Fast punkt
Magnus fasta punkt i livet är familjen och radhuset i Torshälla. Där finns hustrun Annelie Dyplin (de gifte sig 18 januari 2010, vilket han får bekräftat genom ett mobilsamtal till hustrun!) och barnen Kevin, 11 och Sandra, 9.
– Jag och Annelie har varit tillsammans sedan 15-årsåldern och vi är en otroligt aktiv familj. Kevin spelar innebandy, bandy och fotboll och i garaget står både en cross- och speedwayhoj.
– Sandra tränar konståkning tre dagar i veckan och rider i stallet på Nyby. Under vinterhalvåret blir det mycket skjutsande, men det är bara roligt. När vi kör speedway som mest kan det hända att jag inte är hemma på 14 dagar och då är det tacksamt med en förstående familj. Nu när jag är ledig får jag ge tillbaka desto mer.
I januari bär det av till Thailand och då får Annelie, Kevin och Sandra rå om pappa Magnus ordentligt:
– Vi har rest en hel del och gärna till varmare platser när vi har vinter hemma i Sverige.
Födelsedagen firas först hemma på 40-årsdagen och med en fest för ett 40-tal personer i lokal på lördag.