Fascinationen för det mörka och skrämmande står sig stark i Flen. När spökvandringen arrangerades av Flens kommun i samarbete med fritidsgårdarna den gångna helgen kom över 400 personer för att frivilligt låta sig skrämmas i det nedsläckta elljusspåret vid Hammarvallen.
‒Folk köade i en och en halv timme, det är andra året vi kör och det var så uppskattat. Barn- och familjeaktiviteter går bra, säger Sofie Ljung, som skapade spökvandringen förra året.
‒Då var jag anställd av kommunen och min första tanke var att göra något för att belysa att elljusspåret var nytt. Det finns inte så mycket familjeaktiviteter på hösten. Sedan spann jag vidare på det och det är så häftigt att det kommer så mycket folk.
Spökturen är gratis att besöka och drivs av ideella krafter.
Fritidsgårdarnas ungdomar i väl förarbetade kostymer och smink var utspridda i skogen, flera av dem utklädda till clowner. På sin kropp hade de en bokstav som deltagarna var tvungna att komma nära för att se. Bokstaven behövdes för att lösa en rebus.
‒Det var lite läskigare partier som vi varnade för och det krävs att ungdomarna har fingertoppskänsla, men de var superduktiga. För vissa av dem var det jättejobbigt att bara gå in i skogen, de jobbar ju i totalt mörker men det blev så lyckat. Det är en jättebra grej som jag verkligen hoppas vi kör nästa år igen, säger Sofie Ljung.
Det forskas en del på varför människan dras till det mörka och skrämmande men någon direkt enighet råder inte.
Så här sa Tomas Furmark, professor i psykologi vid Uppsala universitet, i en intervju med Vetenskapsradion förra året:
‒De som gillar att titta på en skräckfilm kanske egentligen inte känner sig rädda och skrämda, utan mer lite exalterade och upphetsade.
‒Skillnaden där är ju att när man tittar på en skräckfilm så befinner man sig i en säker miljö. Man vet att det inte är farligt och känner att det här inte på riktigt. Om man tänker sig att man befinner sig i en farlig situation där livet står på spel, så är ju den känslan någonting helt annat än när man konsumerar skräck.