– Jag var så skräckslagen för vad folk skulle tycka om mina bilder så jag dök aldrig upp där på galleriet i Köpenhamn, minns Kelvin Sommer.
Året var 1962, för debuten som konstnär sammanföll med Kubakrisen. Kelvin protesterade mot atombomben, Danmarks medlemskap i Nato och vägrade värnplikt. Det ledde raka vägen till två års arbetsläger på Jylland tillsammans med ett hundratal andra unga vapenvägrare.
– Vi diskuterade och diskuterade, allt det där som fortfarande är så aktuellt. Det blev nästan som en stor kollektiv ateljé där folk sysslade med musik, teater och poesi.
För Kelvin Sommer menar att människan inte har något annat val än att fokusera på det som är livsbejakande för att orka fortsätta.
– Vi dras med en viss undergångsbenägenhet. Och tror man att livet är slut redan när man är 19-20 år så måste man hitta något att kämpa för.
Hans egen livlina blev konsten och till viss del även musiken. Åtminstone så länge han hade en saxofon i sin ägo. Tyvärr råkade han trampa rakt ned i en mycket dyr gitarr - där försvann saxen som kompensation till gitarrens drabbade ägare.
Vid det här laget kan han se tillbaka på ett långt liv som konstnär, pedagog och skribent - och oräkneliga utställningar vars vernissage han faktiskt vågat vara med på. På Konstfabriken i Strängnäs visar han nu bilder i tusch och akryl och säger att de kommit till som ett sorts frigörande andningshål från sin andra discipliner.
– Jag arbetar alltid med collage, tycker om att spika och ta vara på sådant som redan använts, att höja upp det som varit i förfall till nytt liv. Jag målar föreställande bilder och jag har målat mycket från resor jag gjort.
Men det han ställer ut nu är någonting annat, verk som bottnar i hans intresse för östasiatiska tuschmålningar och kalligrafi.
– Det handlar ytterst om våra existentiella villkor. Bilderna har kommit till i en sorts spontana attacker där jag vilat mig från mina andra arbeten.
På en av galleriväggarna sitter ett fotografi av en clown med vit ansiktsmålning och röd näsa.
– Det är jag. Clownen är alltid med. Han ställer frågor och är en person som både glädjer andra och ställer existentiella frågor. Han kan pricka in våra tillkortakommanden.
Som lärare vid Eskilstuna folkhögskolans konstlinje har Kelvin Sommer diskuterat konstnärens villkor och drivkrafter med otaliga elevkullar. Nästan alla konstnärer som nu är verksamma i Sörmland har i något läge haft honom som pedagog.
Berätta om vad som driver den som bara måste skapa!
– Ytterst handlar det om att utveckla ett verktyg för att möta sig själv. Det är likadant som med att sjunga och spela. Man njuter av det. Det är ett sorts kommunikationsmedel och ett behov som gör att man skiter i att man tvingas leva i ekonomiskt helvete år ut och år in.
Det är inte rädsla som håller Kelvin Sommer borta från vernissagen idag, lördag. Han håller föredrag på annat håll. Men på torsdag, den 3 april, finns han på plats i Konstfabriken för att berätta om utställningen som pågår till den 11 april.