Det väller fram människor på gatorna. De ropar, skrattar och samlas i stora klungor. Man kan tro att det pågår någon slags festival. Men det är en helt vanlig helgkväll i Neapel. Vi promenerar på Spaccanapoli, den långsmala huvudgata som sträcker sig genom stadens historiska centrum, och som byggdes redan av grekerna. Gatan är en av de livligaste i Neapel - en stad som i sin tur är en av de livligaste i Italien.
– Här möter du ren anarki på gatorna. Du antingen älskar eller hatar det, säger musikern Daniele Sanzone, sångare i bandet A67, som kommer från ett av Neapels fattigaste områden: Scampia.
Kampanien är Italiens mest tättbefolkade region, och en ständig magnet för turister. Många italienare har en kluven relation till Neapel. Här finns enorma problem, med sophanteringen, arbetslösheten och maffian: 'Ndranghetan - den grupp som Roberto Saviano skildrar i boken Gomorra.
– Neapel är en väldigt svår stad. Men här finns också så mycket liv! Rom är jättevackert, men ett enda stort museum. Här beundrar du inte museerna - du lever med dem. Vi har ett otroligt starkt band till monumenten, husen och gatorna, säger Daniele Sanzone.
Den där rastlösa energin är också något av det mest fascinerande med staden. Mopeder kryssar snabbt fram i gränderna, folk ropar på napolitanska, skrattar, skriker. Folklivet är som en ständigt pågående föreställning – med monumenten som fond.
Att åka till Neapel innebär alltså en rejäl dos stadsliv. I det historiska centret finns mängder av vackra kyrkor och pittoreska torg. Missa till exempel inte den konstfullt utsmyckade gården vid klostret Santa Chiara, eller Cappella Sansevero där statyn Cristo Velato döljer sig, ett mästerverk i marmor. Staden har många olika ansikten. När man tröttnar på larmet erbjuder de breda gatorna vid havet vila, där skiftar Neapel karaktär. Från Via Partenope ser man vulkanen Vesuvius trona vid horisonten. Inga bilar stör folklivet och man kan lugnt njuta av havsutsikten vid Via Caracciolo - eller bada från klipporna. Runt Via Chiaia finns i stället exklusiv shopping och trevliga fik. En kort promenad därifrån ligger de spanska kvarteren. Den som vågar sig hit möter ett virrvarr av smala gränder där tvätten klättrar mellan husen, där barnen samsas om överfulla vespor och blickarna stundtals är bistert vaksamma. Skylta inte med plånbok eller kamera här.
En av stadens riktiga höjdpunkter är annars pizzan. Inga andra pizzor kan mäta sig med de napolitanska: Perfekt brödiga, saftiga mästerverk med helt färska ingredienser. Enkelt är godast - liksom rättens ursprung. Bredvid oss på I Decumani hugger ett par in på en margherita - pizzan som föddes här till drottning Margerithas ära. När vi frågar om den är god erbjuder de oss genast två stora trekanter.
– Ta mer, trugar de och visar prov på napolitanarnas varma, öppna sätt.
Vi äter, njuter och försöker smälta de många intryck Neapel bjuder på.
Men hur fascinerande Neapel än är kan det vara skönt med vila från staden. Inom räckhåll ligger då både den slående Amalfikusten och regionens fantastiska övärld.
En kort båtfärd från Neapel räcker för att helt ändra karaktär på semestern. Som pärlor i ett halsband ligger genuina Ischia, lilla Procida och lyxiga Capri. Vi väljer att dröja kvar på Ischia, som är betydligt billigare än Capri. Vid stranden Forio är det rofyllt. På en enkel restaurang vid strandkanten äter vi utsökt färsk svärdfisk till lunch, badar och njuter av lugnet.
Amalfikustens klassiska romantik är också värd ett par utflykter. Det går lätt och snabbt att ta sig hit med de olika båtlinjerna, som först går till Sorrento, den mest stadslika av kustens orter. Vi väljer i stället Positano, där de små husen klamrar sig fast vid klippväggarna ända ned till stränderna, inbäddade i citronlundar och bougainvillea. Här finns gott om turister. Men att sitta på någon av de små fiskerestaurangerna vid stranden, med havet och den magnifika utsikten i bakgrunden är ändå magiskt.