Strängnäs marknad är en viktig tradition för många. Strängnäsbon Karl-Axel Westin har till exempel bara missat den tre gånger sedan 1957.

‒Första gången var 1967, då gjorde jag värnplikten. Sedan missade jag ett år när jag pluggade i Uppsala, och en gång på 1980-talet när jag jobbade helg på Sundby sjukhus. Tidigare hade jag kunnat byta mina pass så att jag kunde gå på marknaden, men det gick inte den gången, berättar han.

Marknaden är viktig, det är en återvändardag och man stöter på många gamla bekanta.

Därefter fick han ett femdagarsschema som innebar att helgerna var lediga, och marknadsbesöken var räddade. Nu är Karl-Axel Westin pensionär, och evenemanget har fortfarande en given plats i hans kalender.

‒Marknaden är viktig, det är en återvändardag och man stöter på många gamla bekanta.

Han har samlat på sig många trevliga marknadsminnen under åren. Bland annat var det där han hade sin första romans.

‒Jag var väl 14 eller 15 år och hade flörtat med en tjej under sommaren, och så blommade det upp under marknaden. Vi var på tivolit och gick sedan en promenad bort till Visholmen. Där pussades vi lite, minns Karl-Axel Westin.

[fakta nr="1"]

Han är inte den enda veteranen på Strängnäs marknad. I år firar evenemanget 60 år med IK Viljan som arrangör, och föreningens eldsjäl Bernt "Jompa" Jonsson har varit med ända sedan dess.

‒Jag har väldigt många minnen. Ett av mina bästa är nog när vi förnyade våra marknadsbord, det var på 1990-talet. Vi tillverkade egna och de blev väldigt bra, de tjänstgjorde ett 20-tal år. När de hade gjort sitt fick alla hålla med egna bord, säger han.

Traditionen av marknader i Strängnäs är dock längre än så. Redan i Södermannalagen från 1327 finns det nedtecknat om årliga marknader i Strängnäs. Då hölls de dock i februari. Traditionen med en marknadsdag i oktober ska ha uppstått på 1756.

[bild nr="2, 6, 7, 8"]

Röster om Strängnäs marknad

"Min pappa Bo Ed var 'marknadsgeneral' i många år och hela familjen deltog i telefonjouren när knallarna ringde och beställde bord och bönade om de bästa platserna. Själva marknadsdagen var en högtidsdag. Belöningen för telefonpassningen var inte bara en ansenlig mängd karameller utan även en rulle fribiljetter till Axels tivoli. Lätt att få kompisar den där helgen." - Marita Bildt -

"Jag brukar alltid gå på Strängnäs marknad varje år, det är en tradition. Jag tycker att det är så himla trevligt med att man alltid lyckas träffa på någon man känner. Vissa stunder kan det vara jobbigt när det är så mycket folk. Då skulle det vara skönt att vara ensam på marknaden men det går tyvärr inte, haha! Man hittar alltid något att köpa. Jag brukar oftast köpa brända mandlar, det är så himla gott. Jag hoppas på att vädret håller sig, inget regn tack!" - Daniel Salenius -

"När jag var barn på 40-talet var mamma, min lillebror och jag alltid hos en bekant till familjen, Margareta Sandholm, på marknadslördagen. Hon bodde i samma hus som Strengnäs Tidning vid Trädgårdsgatan, alltså nära ner till Västervikstorget. Hon bjöd på kaffe, saft och en särskild sorts stora pepparkakor. Marknaden är sedan dess starkt förknippad med stor pepparkaka. Ett annat minne från tidigt 50-tal: En man från Småland sålde pinnstolar i ett stånd längs Storgatan. Han hette visst Ingvar Kamprad och var väldigt driftig, sades det. Jag och min kompis gick förbi och såg honom när han visade pinnstolarna. Han hade ett antal på ett lastbilsflak." - Margareta Källgren -

"Marknaden är första dagen som vinterjackan kommer fram. Ett år för många år sedan var jag och kompisarna där på kvällen, föräldrarna hade bestämt att vi skulle åka hem klockan 22. Men strax innan stötte jag på min storebror som ordnade så jag fick vara kvar till klockan 24 när han skulle hem. I den åldern var det något stort! Marknadsgodis måste inhandlas varje år. När jag och son blivit glutenintoleranta så trodde jag att det var slut med det. Men börjar finnas glutenfritt marknadsgodis."…- Erika Thor -

Många rubriker om marknaden

På 1800-talets slut var en stor del av marknaden för kreatur. 1891 handlade en uppköpare från Stockholm så många djur att alla inte rymdes ombord på ångfartyget Tynnelsö som skulle frakta dem hem, skrev Strengnäs Tidning

1876 rapporterade tidningen om två snackisar på årets marknad: två kvinnor hamnade i slagsmål om en sjal på torget, och stadens murare som just färdigställt arrestrummen i rådhuset blev den som fick inviga dem efter att ha druckit sig oregerlig.

1920 skötte sig marknadsbesökarna bättre, och Strengnäs Tidning skrev att ingen behövde buras in. Kanske berodde det på att Systembolaget höll stängt. Dessutom var besökarna upptagna av att åka bil, ett nytt fenomen i Strängnäs.

1928 grundades Axels tivoli i Halmstadstrakten av Axel Andreasson. Hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn har sedan dess skött driften och tivolit är ett återkommande inslag på Strängnäs marknad.

1944 var den isländske "starke mannen" Ursus ett dragplåster när han utmanade besökare i nationalsporten Glima. Föreställningen stördes dock av att någon slängde en tårgasbomb under scenen.

1953 härjade en polioepidemi i Sverige och marknaden fick ställas in, skrev tidningen Folket.

1957 tog IK Viljan över ansvaret för marknaden. Innan dess var det polisen som ansvarade för uthyrning av marknadsplatser och uppsättning av stånden.

Samma år var ett av marknadens dragplåster en storvuxen kvinna, 2,32 meter långa Katja från Holland som var en del av Swärdhs tivoli. Andra artister var Ficktjuvarnas konung och Dödsryttaren William Arne.

1987 föreslog en kommunal utredning att antalet marknadsstånd skulle begränsas och krimskramset förbjudas, skriver tidningen Sörmlandsbygden. Men i remissvaren blev det tydligt att krimskramset skulle vara kvar.

Då och då har marknaden kantats av bråk och kriminalitet. 1989 rapporterade polisen dock att det hade varit ett lugnt år: endast elva omhändertagna fyllerister, sex misshandelsfall, två omhändertagna för störande av allmän ordning, en beslagtagen stilett, två karatepinnar och så ett antal anmälda stölder.

1994 kostade en karusellbiljett på Axels tivoli 20 kronor. Samma år flyttar delar av marknaden in på Källgatan.

Parkeringsproblematiken är inte heller något nytt problem. 1994 rapporterade Strengnäs Tidning om parkeringskaos, och polisen vädjade till besökarna att ta cykeln eller bussen in till stan.

Källa: Strengnäs Tidnings arkiv, om inget annat anges.