Andra dagen av rättegången inleddes i morse med att chefsåklagare Ulf Stålhane frågar Irja Bäckström om Statts verksamhet. Irja Bäckström redogör för nöjesverksamheten som hon var med och startade samt vilken succé som nattklubben blev.
Huvudnäringen var affärs- och konferensverksamhet. Hotellet hade 213 rum, flera konferenslokaler, kongresshall och restaurangverksamhet för många människor. Genom omfattande renoveringar och nattklubb skulle hotellet hålla omsättningen i gång trots lågkonjunktur. Irja Bäckström berättar att idén om att starta upp nöjesverksamheten på Statt motsvarade ett behov på marknaden.
Rykten i omlopp
– Förekom det orosmoln i samband med planeringen av Statts nöjesverksamhet, frågar Ulf Stålhane.
– Ja, vaktchefen var med och där började det pratas om att det kunde hända något och att vi skulle vara försiktiga, men vi hade inget konkret att gå på.
Irja Bäckström berättar om rykten och en känsla av att man skulle var försiktig i och med nattklubbssatsningen. Ulf Stålhane frågar varifrån de uppgifterna kom och Irja Bäckström svarar att det var uttryckt utifrån.
– Men det gick inte att spåra den eller de som sagt det, men jag minns att det kom från vaktchefen.
Succé för nattklubben
Premiären för nattklubben den 27 september blev en omedelbar succé. Det var fullsatt och hotellet planerade att köra den populära klubben varje lördag under hela hösten. Hotellet tjänade mellan 200 och 250 tusen per nattklubbskväll och Irja Bäckström beskriver det som att det var väldigt lönsamt för hotellet.
Åklagaren uppehåller sig med frågor om nöjesdelen av Statts verksamhet och ställer frågor kring säkerheten. Irja Bäckström berättar att i takt med att renoveringen av hotellets nya del fortskred och nattklubben dragit i gång fortsatte insinuationerna om att de borde vara försiktiga.
– Ju mer ryktena kom i svang om att vi måste vara försiktiga började vi träna vi vår egen personal med hjälp av räddningstjänsten och vi tog också extern hjälp av ett bevakningsföretag.
Åklagaren: Ju mer rykten kom i svang, säger du. Var det så?
– Ja det upplevdes så, i och med att det var så populärt.
Utfrågningen går vidare med att Irja Bäckström redogör för sabotaget mot Statt den 6 december, då någon skruvade upp vattenledningarna på toaletterna och orsakade stora vattenskador.
"Skräcken över att någon skulle ha omkommit"
Åklagaren närmar sig det ödesdigra datumet natten till den 25 februari. Han ber Irja berätta om hur hon fick reda på att det brann. Hon väcktes av telefonen 04.17 på morgonen:
– Det enda jag minns är skräcken över att någon skulle ha omkommit, säger hon och rösten bryts.
Det blir tyst ett tag i rättssalen och ordföranden bestämmer att det ska vara en kort paus.
Många blev arbetslösa
Efter pausen på fem minuter kommer Ulf Stålhane och Irja Bäckström in i rättssalen. Utfrågningen går vidare kring de konsekvenser som branden fick för hotellet och Irja Bäckström berättar om de förluster på ungefär 200 miljoner kronor för byggnaden och lika mycket till för inventarier och driftstoppet av hotellet. Hundra personer blev arbetslösa och flera företag miste en stor kund.
Sedan är det dags för försvarets advokat Hans Sundberg att ställa sina frågor till Irja Bäckström. Advokaten inledde förhöret med Statts VD Irja Bäckström med att säga:
-Jag har full respekt för de känslor du visar. Men jag måste tyvärr ställa frågor av mer krass natur.
Kameran fungerade inte
Vidare frågar advokat Hans Sundberg Irja Bäckström om olika ingångar, ronderingar och säkerhetsrutiner. Han frågar vidare om hon har någon förklaring till varför kameran på Perrongen inte fungerade.
-Nej, tyvärr. Kameran var felanmäld, men ej åtgärdad, säger Irja Bäckström.
Hon får frågan om hur stämningen var vid uppsamlingsplatsen.
– Det var kontrollerat, det jag minns var att det var väldigt tyst bland gästerna på uppsamlingsplatsen i Gallerian. Det enda vi hörde var barnens lekande. Det var kontrollerat och ordning.
Inga uttryck för rädsla och chock?
– Den fanns där mitt i tystnaden. Den fanns i föräldrarnas skräck i ögonen. Mitt i tystnaden fanns en enorm rädlsa och ett chocktillstånd.
Uppsågad dörr
Därefter blir frågorna av mer saklig natur. Sundberg vill veta detaljer om det så kallade
Direktörsrummet i hotellet, ett rum vars dörr var uppsågad på grund av renovering.
Han frågar initierat om lokalerna och hur ofta bevakningsföretaget var på plats i lokalerna.
Vaktbolaget var på plats varje natt, men vid olika tidpunkter och Irja Bäckström säger att hon inte visste vilka tider väktarna gick rond på hotellet.
Varje morgon fick hon fick del av en nattrapport, speciellt om det funnits några avvikelser under natten.
Hans Sundberg vill då veta om det inträffat några incidenter tiden före branden men Irja Bäckström svarar att det inte funnits några tecken på att ovanliga händelser skulle ha skett.
Försvaret fortsätter att ställa frågor kring den uppsågade dörren. Om vaktbolaget hade blivit informerat och vem som hade sågat upp den.
Förhöret med Irja Bäckström fortsätter till strax efter klockan 10, då det blir paus i en kvart. Efter pausen är det nattportiern på Statt som förhörs.
Nattportiern hörs
Nattportiern får bland annat berätta om bevakningstjänstens rondering. Vice chefsåklagare Layla Bagge frågar sedan om hon hade koll på vart de olika övervakningskamerorna sitter.
- Ja det har jag, svarar kvinnan.
Även en fråga om Perrongens kamera tas upp. Layla Bagge frågar om nattportiern visste att den var trasig.
- Jag visste att den var trasig, säger kvinnan.
Hon får sedan berätta om händelseförloppet för branden.
- Det går ett fellarm. Jag går fram och kollar. Jag ringer bevakningstjänst och strax efter det går brandlarmet.
Hon fortsätter detaljerat berättelsen och säger att bevakningstjänsten är först på plats. Vice chefsåklagare Layla Bagge frågar om vad nattportiern och personerna från bevakningstjänsten säger till varandra.
- De ser ju att det brinner. Jag vet inte exakt vad vi säger.
Layla Bagge frågar också om nattportiern från sin plats i receptionen ser att det brinner.
- Ja, absolut. Jag ser att dörrarna in mot gamla delen fylls av rök.
Nattportiern berättar sedan att det går att se vart branden startade genom en sektor som registrerar det. Layla Bagge frågar då vart branden startade.
- Det var i restaurangdelen.
Rösten bryts
När nattportiern berättar vidare om branden och hur mycket det brinner bryts rösten av snyftningar. Hon hämtar sig efter några sekunder och fortsätter berättelsen. Med darrig röst redogör hon för läget utanför hotellet.
- Folk står i pyjamas. Jag blir irriterad på mig själv för att vi inte har några filtar, säger hon med gråt i rösten.
Advokat Hans Sundberg tar sedan över förhöret. Han säger samma sak till nattportiern som han sa till Irja, nämligen att han måste ställa jobbiga frågor och att han förstår personens känslor.
Möjligt att gömma sig
Nattportiern får sedan frågor om en aktuella natten. Bland annat möjligheterna för en utomstående att gömma sig på olika ställen på hotellet. Nattportiern säger att det är möjligt.
Frågor om larmen, dörrarna och vart personen befann sig vid olika tillfällen avhandlas sedan. Sedan får nattportieren återberätta om hur det gick till när Bevakningstjänst larmades, att det var fellarmet som var anledningen.
- Det var egentligen inte själva brandlarmet som gjorde att du ringde in Bevakningstjänst?
- Nej, säger nattportieren.
Strax efteråt förklarar advokaten att han är klar med sina frågor och rättegången bryts för lunch.
Målsägandeförhör efter lunchen
Rättegången fortsätter nu efter lunch med målsägandeförhör. Först ut är en man som bodde på hotellet på grund av sitt arbete, som utfördes på Statt. Chefsåklagare Ulf Stålhane ber honom berätta om dygnet innan branden.
Mannen berättar bland annat att han på kvällen, några timmar innan branden bryter ut, möter en man inne i lilla restaurangdelen. Den mannen hade keps och en mörk jacka. Det var mörkt inne i restaurangdelen eftersom ingen aktivitet var igång där. Mannen får sedan med ett kryss på en skiss visa hur långt in i lokalen han befann sig vid mötet med den kepsprydda mannen.
Ulf Stålhane visar upp skissen för samtliga inne i rättegångsalen.
Den förhörde berättar sedan att han inte såg kepsmannen något mer den kvällen. Han uppmanas sedan att berätta om brandnatten. Mannen redogör bland annat för hur han flyttade sin bil efter att han kommit ut från hotellet.
Stålhane frågar om han hade någon uppfattning om branden vid tiden han gick mot sin bil.
- Ja, det är fullt utvecklad brand, säger han.
Konstig plats att vänta på
Åklagaren återkommer till den kepsprydda mannen och den förhörde berättar att han inte lade någon vikt vid mötet när det hände. Han berättar om hur förbannad han är över att det arbete han utfört inne i hotellet blev förstört av någon som orsakade branden med flit.
- Jag är kränkt, säger han.
Nu tar försvarsadvokat Hans Sundberg över och frågar bland annat om han kan beskriva mannen han mötte inne i lilla restaurangdelen. Efter beskrivningen undrar försvarsadvokaten kring reflexionerna över mötet med mannen.
Försvarsadvokaten: Gjorde du någon reflektion över vad mannen gjorde i rummet?
- Inte då, men dagen efter.
Mannen berättar att han tyckte det var en konstig plats att vänta på någon, vilket han uppfattade att mannen gjorde.
Hotellgäst förhörs
Ytterligare en hotellgäst förhörs och han får berätta om kvällen den 24 februari. Han berättar att han hör ett buller på natten när han gick upp för att gå på toa. Går sedan tillbaka till sängen, men känner att något är fel och går fram till fönstret och ser att det brinner.
- Jag förstod att det var allvar.
Han berättar sedan om hur han tog sig ut ur hotellet. Vidare berättar han att han tog bilder när han befann sig utanför Statt.
- Dagar och nätter har jag ältat det här sceneriet. Nu när jag kom hit kändes det igen, avslutar mannen.
"Jag måste ner annars dör jag"
Ytterligare en hotellgäst förhörs. Även hon får berätta om kvällen den 24 februari och när hon upptäcker att något är fel. Kvinnan berättar att det var vid klockan fyra på morgonen den 25 februari och ett larm tjöt när hon tittade ut i korridoren. Hon blev till slut varnad om branden av en persons som kom springande i korridoren. Hon tar sig till en rökfylld trappa och tror att det är enda vägen ut. Kvinnan berättar om hur hon stålsatte sig för att ta den vägen.
- Jag måste ner, annars dör jag.
Räknar dörrar
En annan hotellgäst får berätta om branden. Förhöret hålls via högtalartelefon. Hon berättar att hon fick följa med upp på akuten efter hon tagit sig ut från hotellet. Hon blev kvar till klockan 14.00. I dag mår hon dock bra.
- Fysiskt har jag inga men, säger hon.
Kvinnan reser dock ofta i sitt arbete och Statt-branden har påverkat henne psykiskt, fortsätter hon.
- Det är inte samma sak att vara ute på hotell längre. Jag räknar dörrar fram till nödutgång och allt sånt där.
Gäst förhörs per telefon
Ytterligare ett telefonförhör med en gäst följer. Hon berättar av att hon vaknar vid fyra-tiden på morgonen den 25 februari, men vet inte varför.
- Efter någon minut startar brandlarmet. Jag tänker oj vad besvärligt, ska jag behöva gå ut.
Kvinnan fortsätter att berätta att larmet tilltar i styrka och att hon då går ut i korridoren. När hon kommer till trapphuset är det fullt med gråvit rök, men att hon tar den vägen ändå.
- Jag tar ett djupt andetag och börjar springa nerför trapporna.
Kvinnan fick uppsöka sjukhuset efter att ha tagit sig ut från hotellet.
- Jag fick i mig en hel del rök men annars gick det bra, rent fysiskt.
Layla Bagge frågar hur kvinnan mår i dag.
- Det är ganska bra. Rent psykiskt är det jobbigt att bo på hotell. Jag kan inte slappna av. Men hemma går det bra.
Gick vilse
Kvinnan har tidigare i förhöret berättat att hon gick vilse inne i hotellet när hon försökte ta sig ut. Målsägandebiträdet Staffan Bergfeldt frågar då om hur detta påverkat henne.
- Det är en tanke som finns med en, att man inte lever för evigt, avslutar kvinnan.
Efter detta är rättegången slut för dagen.