Zilan Mercan har ridkläder på sig när hon möter upp tidningens reporter i sitt hem vid Staväng utanför Flen. Hon kommer direkt från stallet där hon har hjälpt till att ta hand om familjens hästar och den egna connemaraponny Komet. Trots att hästintresset är väldigt tidskrävande – hon är i stallet nästan varje dag – har hon nyligen hittat en annan hobby som också väljer att satsa på.
‒Jag började med armbrytning i höstas. Jag tjatade på mina fosterföräldrar att jag skulle få prova, och jag älskar det.
Hon provade Flens båda armbrytningsklubbar, innan hon bestämde sig för att det var i Flen sport och hälsa hon kände sig mest hemma. Under höstterminen lärde hon sig grunderna och tränade upp styrka och teknik. I oktober tyckte hennes tränare att hon skulle prova att ställa upp i en tävling.
‒"Tävling är också en slags träning" brukar mina tränare säga. Om man tävlar går det bättre på träningarna, säger Zilan Mercan.
Sagt och gjort. På Amazon i Flen mötte hon sina första motståndare och lyckades kamma hem ett brons med vänsterarmen. Därefter anmälde hon sig till SM som avgjordes i Flen för två veckor sedan.
‒Inför tävlingen var jag jättenervös. Det pirrade, och jag gick bara runt och väntade på att det skulle börja. Det var så sjukt stort, över 200 tävlande och många som kollade på, berättar Zilan Mercan.
Påhejad av familj och klubbmedlemmar briljerade hon, både med vänster och höger arm, och fick ta med sig två guldmedaljer hem.
‒Det kändes helt galet när jag klev upp på prispallen. Jag var chockad och jätteglad. För ett år sedan kunde jag aldrig ha trott att jag skulle ta två SM-guld. Mina fosterföräldrar var jättestolta, mina kompisar ringde och grattade och rektorn på min skola berättade om det på skolans hemsida.
‒Sen rider jag och mockar i stallet nästan varje dag, det blir man också stark av.
Än så länge räknas Zilan Mercan som subjunior, och tävlar därför i klassen för barn som är 12 år eller yngre. Men hon ser fram emot att så småningom få ta klivet upp och tävla som junior, och få möta motståndare utifrån viktklass.
‒Då kan jag möta personer som är upp till 18 år gamla, som har mycket mer träning och erfarenhet. Det blir mer motstånd. På SM fick jag inte så mycket motstånd, och jag tror att det skulle bli roligare om jag inte vann varje match på en sekund.
Allt handlar inte heller bara om att ta medaljer.
‒Jag är egentligen inte så tävlingsinriktad. Jag blir inte ledsen om jag förlorar, då tänker jag bara att jag får jobba upp mig och bli bättre, säger hon.