Under 2000-talet hade ett flertal uteställen och krogar i Eskilstuna drabbats av anlagda bränder, men Stattbranden 2009 var inte bara ett attentat bland andra. För många Eskilstunabor var det en attack på hela staden och stadens själ. På dem själva.
Eskilstuna-Kurirens upprop "Vi har fått nog!" drogs i gång redan på brandmorgonen, och på bara några dagar anslöt sig tiotusentals människor. En stor manifestation anordnades utanför hotellruinen och budskapet var tydligt: Det räcker nu. Vi har fått nog!
Statts dåvarande vd Irja Hökås, på den tiden Bäckström, minns uppslutningen. Hur någonting stort och bra ändå steg ur de pyrande ruinerna på Hamngatan och förde människor samman.
– Det fanns en vrede över att brottsligheten fått ta sådana proportioner och det föddes en kämpaglöd. Som alltid i en kris, det uppstod en känsla av gemenskap, minns hon.
I flera års tid stod ruinen kvar som ett öppet sår och en påminnelse innan Elitebygget drogs igång. Förvisso täckt av stora vepor, men ändå besvärande tydlig.
– Jag upplever nog att det blev lugnare under den tiden, säger Irja Hökås.
► TV:Se de unika bilderna från storbranden på Statt 2009
När branden bröt ut i februari 2009 hade Irja Hökås inte varit vd för Statt i ens ett år. Hon tillträdde i juni 2008 med uppdraget att göra Statt till ett inneställe igen.
Ganska omgående började Irja Hökås nås av uppgifter om att alla inte uppskattade hotellets nysatsning. Hoten var dock subtila och utan tydlig avsändare.
– Det kunde handla om anställda och väktare som berättade att de hade hört saker, berättar hon.
I december 2008 drabbades hotellet av ett första attentat. Någon tog sig in och skruvade loss kopplingarna till tre toaletter, vilket fick stora mängder vatten att forsa ut. Omkring 1 000 nattklubbsgäster fick evakueras eftersom ett innertak var på väg att rasa. Men Irja Hökås tänkte inte vika sig.
– Efter december mobiliserade vi mycket vad gäller säkerheten, och vi blev ett sammansvetsat gäng. Men vi trodde aldrig att någon skulle gå så långt som till att sätta eld på hotellet och riskera så många människors liv.
När en anställd ringde Irja Hökås kvart över fyra på morgonen den 25 februari 2009 förstod hon att någon uppenbarligen varit beredd att göra just detta.
– Jag fattade direkt vad det handlade om, berättar hon.
Irja Hökås arbetar i dag med ledarutveckling. Hon minns tydligt hur hennes eget ledarskap utmanades den där morgonen.
– Jag blev väldigt kylig och rationell. Jag visste att nu kommer jag att bli prövad som ledare, nu måste jag hålla mig skärpt.
Under branden styrde hon upp mängder med saker. Hon ordnade tillsammans med Bolinder Munktell Hotel så att alla evakuerade gäster kunde komma dit för värme och frukost, fixade med taxitransporter och hjälpte till på plats i Gallerian dit gästerna först fördes.
– Det var en väldigt märklig tystnad inne i Gallerian. Alla var så chockade.
Hon riktar stor tacksamhet till dåvarande Eskilstuna taxi som ställde upp mangrant.
– De var helt fantastiska. De bara körde och körde.
Irja Hökås bearbetar fortfarande branden. Hon har inte kunnat släppa den. I hennes huvud pågår en ständig brottsutredning.
Att varken gärningsman eller uppdragsgivare efter tio år inte fått bära ansvar för branden besvärar henne mycket.
– Det suger, rent ut sagt. Den skada de har orsakat, både materiellt och emotionellt... Ja, det suger helt enkelt.