Det är blött i marken efter morgonens skur, men ljuset och värmen är på väg att torka upp försommargrönskan. Fåglarna kvittrar ikapp medan Sven-Erik Öhlin berättar om den vitmålade märkning som kan synas på trädstammarna.
Vi befinner oss i Storskogen, på fastigheten Aspö-Norrby 2:1, någon kilometer in på skogsvägen som sträcker sig nordväst från Norrby. Ett stenkast härifrån måste pilen som redaktionen kastade på en Strängnäskarta ha slagit ner.
‒Det är i huvudsak barrskog, tall är dominerande. Det är avverkat på några ställen så där är skogen yngre, säger Sven-Erik Öhlin, handläggare vid egendomsförvaltningen inom Strängnäs stift som äger marken.
[fakta nr="1"]
Svenska kyrkan är genom de så kallade prästlönefastigheterna en av Sveriges största jord- och skogsägare. Innehavets historia sträcker sig till medeltiden, då folket skänkte jord och skog till församlingarna så att avkastningen skulle täcka en del av prästens lön.
I dag är det de olika stiften som förvaltar tillgångarna och avkastning och intäkter från exempelvis skogsbruk och arrenden går tillbaka till församlingarna. 2016 uppgick utdelningen i Strängnäs stift till totalt 14,5 miljoner kronor. Stiftet äger nio fastigheter i kommunen, som tillsammans omfattar drygt 670 hektar. Aspö-Norrby 2:1 är den största med sina 226 hektar.
[fakta nr="2,9,6"]
‒Vi får många förfrågningar från folk som vill arrendera eller köpa markbitar från stiftet. Svaret blir oftast nej. Det är bra att behålla beståndet så intakt som möjligt. Det är en fördel om vi vill sälja eller byta fastigheten framöver, säger Sven-Erik Öhlin och tillägger att stiftet har en markbalans att förhålla sig till.
‒Det går inte att köpa på sig hur som helst. Köper vi mark på ett ställe så måste vi sälja på ett annat.
Den särskilda markeringen, som har formen av en biskopsmössa, hittar vi inte under vårt besök till Storskogen. Men ser du en sådan målad i vitt på en trädstam i skogen, så vet du att det är kyrkans mark du är på väg att beträda.
[fakta nr="3"]