Men, skillnaderna i lön mellan kvinnor och män som måste förklaras med könstillhörighet är betydligt större än så. Kvinnodominerade yrkesgrupper är de lägst betalda. Fler män än kvinnor är chefer. Det finns en karriärnivå ovanför vilken allt för få kvinnor kommer. Exempelvis är 50 procent av de biträdande juristerna på advokatbyråer kvinnor men bara 20 procent av advokaterna.
Sacos sammanställning visar att det överlag inte finns någon skillnad i ingångslön mellan kvinnor och män, men att kvinnorna börjar sacka efter i 30-årsåldern. Det är då som paren skaffar barn och kvinnan tar ett större ansvar för hushållet, tar ut en större del av föräldraledigheten och går ner på deltid. Och efter detta fortsätter löneskillnaderna mellan könen att öka. Det anmärkningsvärda är också att detta könsbundna lönegap är större i högre inkomstskick.
Kvinnors eftersläpning i de statliga Saco-yrkena, sett över hela yrkeslivet, motsvarar i genomsnitt 42 månadslöner.
På Saco-området är möjligheterna till karriär störst varför orättvisorna blir särskilt tydliga där. Men samma fenomen finns även hos i LO- och TCO-grupperna.
Vad ska då göras åt problemet? Ett perspektiv är att var och en måste vara ständigt medveten om läget och arbeta för förändring genom handlingar i det privata. Men politiska beslut behövs också. Idéerna är väl kända och Saco har lagt sin röst på några av dem: individualiserad lönebildning, tredelad föräldraförsäkring och jämnare fördelning av vab-dagar och deltidsarbete, konkurrens och fler arbetsgivare i den offentliga sektorn.
Tyvärr stöter dessa förslag på ideologisk patrull från höger och vänster. Visst, små steg tar oss så småningom dit. Men fram till dess får kvinnorna snällt vänta.