Det är feststämning och ett pubdrag utan dess like när tidningen besöker Amazon strax före lunch på lördagen. Dansgolvets sidor är draperade med stora tygstycken och där innanför är det ombonat som i tältet hos en beduinkung. Låten "Irish Medley" når sin final och det svänger snabbt, medryckande och glädjefyllt. Musiken tonar ut och det blir tyst.
‒Där satt den! Jag tror att vi har den, utbrister Lutte Berg, grundare av Flen Världsorkester.
Musikerna kramar om varandra och det bryts för lång lunchpaus och vila. Under en vecka har gruppen jobbat intensivt med sin första skiva, som ska komma ut längre fram i vår.
‒Det är hårt jobb men också otroligt roligt. De är väldigt ambitiösa och jag känner mig priviligierad att få vara med på en så här stor produktion, säger ljudteknikern och Ola Swenson, bakom sitt kungarike av mixerbord.
Han tycker att produktionen flyter på bra, men säger att det ligger en utmaning i att spela in så många musiker samtidigt.
‒Svårigheten, rent inspelningstekniskt, är att ta upp alla ljudkällor utan att de går i varandra.
Flen Världsorkester har funnits sedan hösten 2015 och har blivit ett kulturellt begrepp i staden. När initiativtagaren och musikern Lutte Berg och hustrun Tina Muto, flyttade hem till Flen efter 25 år i Italien märkte han att så mycket hade förändrats.
‒Då, 2012, kände jag att: wow, hela världen finns i Flen nu. Jag tänkte att jag kanske kunde bidra och hjälpa till med integration på mitt vis, genom musiken. Jag vände mig till kommunen och presenterade förslaget att bilda en världsorkester och de nappade, berättar Lutte Berg.
På första repetitionen kom det fyra personer, sen tio, tolv, och femton. Varje tisdagskväll repeterar världsokestern och sedan länge brukar drygt trettio musiker samlas för att spela tillsammans.
‒Det är den bästa dagen i veckan. Tisdag är den nya fredag, säger sångerskan Jasmin Larr och skrattar.
Hon har varit med i Flen världsorkester sedan starten och här har hon fått många nya vänner. Själv säger Jasmin Larr att hon föredrar Edith Piaff.
‒Hon är fortfarande den största artisten för mig. Piaffs låtar dör aldrig.
Musikerna plockar fram sina lunchlådor och stämningen är påtagligt uppsluppen. De har precis gjort klart sin femte låt och med de två som spelats in tidigare återstår bara tre spår för att skivan ska bli komplett.
‒Efter lunch ska vi göra den grekiska "Misirlou", som är ledmotivet i kultfilmen "Pulp fiction". Det är så bra att turkarna gör anspråk på den. Inte bara dem förresten, det är många som hävdar att det är deras låt, säger Lutte Berg.
Han tycker arbetet med en så stor ensemble är enkelt för att alla vill något och kan bidra.
‒Det funkar för att vi är så olika, säger han.
varför vill ni ge ut en skiva med er musik?
‒Det var dags. Vi behöver ett id-kort. Många frågar efter vår musik när vi är ute och spelar. Med skivan ska alla i Flen känna att det här är deras världsorkester. Om alla i stán har den kan de säga att: det här är vår grej, det här är vi.