"Ingen ska behöva vara ledsen..." Orden är textade med en kulspetspenna över en teckning skapad av "Jossan" år 2000. Bilden föreställer en kvinna modellerad efter dåtidens ideal: tunna välvda ögonbryn, uppklippt, halvlångt blont hår, väl tilltaggen byst och svärtade ögonfransar. Kan det vara "Baywatch"-skådespelaren Pamela Anderson? Eller 00-talets mest skandalomsusade modell, Anna Nicole Smith (1967-2007)? Ingen utom "Jossan" vet, men tankarna far.
Svensk barnbildsarkiv samlar och arkiverar barnteckningar för framtiden och forskningen. I arkivet finns ungefär 650 000 teckningar. Många kommer privatpersoner, som helt enkelt skickat in enstaka eller flera teckningar, andra från skolklasser och teckningstävlingar. Arkivet har sitt säte i Eskilstuna, och samarbetar med Eskilstuna konstmuseum med utställningen "Föreställningar" om ideal, normer och viljan att vara accepterad.
Det är Karin Isaksson, arkivarie och Louise Pettersson, koordinator, som producerat utställningen med bilder från år 1957–2005. Dessa har hängts upp i moskitnät som rör sig lite luftdraget.
‒Vi har valt bilder där barnen har skrivit något, så att vi vet vad de har tänkt, säger Karin Isaksson.
‒"Föreställningar" visar en idé eller tanke om hur livet ska vara, men man vet inte vad som är sant eller falskt, säger Louise Pettersson.
‒Gestaltningen av utställningen är drömsk, det förstärker att det är fråga om tankebubblor, drömmar och en föreställningsvärld, säger Karin Isaksson.
Att bilderna har några år på nacken gör dem bara intressantare. Betraktaren har något av facit över tiden då de skapades och kan dra häpna över hur insiktsfulla och medkännande budskapen i många av bilderna är.