LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var som styrelseledamot i AMF Pension med och beviljade ett mycket generöst pensionsavtal till den förre vd:n. Flera socialdemokrater i AP-fondernas styrelser har mitt under finanskrisen röstat för utbetalning av bonus till chefer och förvaltare trots stora värdeminskningar av pensionskapitalet. Det har skett samtidigt som företrädare för den så kallade arbetarrörelsen kritiserat vidlyftiga chefsavtal och bonusar.
Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan fortsätter lägga ansvaret för turerna i AP-fonderna på regeringen, som i somras tillät mer generösa regler för rörliga ersättningar i staten. Det är det som är problemet, inte enskilda individers agerande.
Baylan blandar bort korten. Med tanke på sommarens regeländring borde statsråden Anders Borg och Mats Odell ha talat med en något lägre röst mot AP-fonderna. Men det befriar inte styrelseledamöterna från personligt ansvar. Det faktum att ägaren tillåter visst spelrum för ersättningar betyder inte att en styrelse måste utnyttja det maximalt, mitt under en finanskris som inte fanns i föreställningsvärlden när de nya reglerna infördes.
Så var har det brustit? En förklaring kan vara att de här styrelseledamöterna generellt inte förstår vad de beslutar om. Lundby-Wedins första kommentar i går till pensionsavtalet i AMF var att hon har blivit ”grundlurad”. Det är inte direkt förtroendeingivande besked till folk som har sina pengar hos AMF.
En annan möjlig förklaring är att inte heller socialdemokrater är immuna mot det grupptänkande som ofta tillskrivs den här typen av beslut. Det är jobbigt att ifrågasätta, sticka ut, förstöra den goda stämningen i gruppen.
Bonusbesluten i AP-fonderna rymmer en annan intressant aspekt. Dessa fonder är tunga representanter för det så kallade anonyma ägarkapital som många politiker och småspararnas organisationer vill jaga ut ur anonymiteten. Genom att utöva ett mer aktivt ägande ska AP-fonderna utgöra motvikt till traditionellt starka ägarsfärer som Wallenberg och Handelsbanken. De ska ta plats och vara en besvärlig part i nomineringskommittéer, bråka och ställa de obekväma frågorna på bolagsstämmor, ifrågasätta orimliga vinstutdelningar och, just det, bonusprogram. De ska kort sagt motverka kotterier och förhindra tunnelseende.
Fin tanke, inte sant?