Det är inget fel på vår utrikesministers reslust. Han far världen över, träffar kända och okända, och med trofast regelbundenhet rapporterar han i sin blogg, Alla dessa dagar, om resor och möten. Vem som vill kan klicka sig igenom Carl Bildts fullspäckade schema och imponeras av en till synes aldrig sinande energi.
Diskussionen om sociala mediers påverkan på politikens förutsättningar fortgår. Får det ivriga twittrandet från riksdagen några revolutionerande följder? För politiskt intresserade kan det kanske medföra ett visst nöje att kunna följa utvalda politikers göranden och låtanden, men mikrobloggandets effekter på den politiska kommunikationen ska nog inte överskattas. Utrymmet, 140 tecken per inlägg, är ungefär som i den här meningen och tillåter knappast några intressanta eller djupsinniga analyser.
Det är viktigt att inte klumpa ihop alla sociala medier. Den ”vanliga” bloggen är ett kommunikationsmedel som rätt använt tillför något nytt till relationen mellan politiker och väljare. Utan den redaktionella omvägen kan politiker resonera kring sitt arbete och förklara sig utan att avbrytas eller filtreras av vanvördiga journalister. Nu har det emellertid visat sig att bloggandet är både tids- och energikrävande och många är de politiker som med stor iver började blogga men snart tröttnade eller uppdaterar så sällan att de lika gärna kunde låta bli.
Carl Bildt hör inte till dem. Han uppdaterar oförtröttligt och hans blogg har fått en halvt officiell prägel. Inte sällan hänvisar hans pressfolk till bloggen. Det råder viss förvirring om huruvida blogginläggen alltid, aldrig eller bara ibland uttrycker Sveriges officiella hållning i olika frågor. Men förvirringen är för det mesta bara teoretisk. Det är nämligen ganska sällan utrikesministern uttrycker några hållningar värda namnet på sin blogg. I stället fungerar den framför allt som resedagbok. Redogörelserna kryddas med miljöbeskrivningar och historiefakta. Läsaren får veta vilka möten utrikesministern deltar i, var de hålls och vilka som medverkar. Ofta upplyser Bildt också om vilka frågor som står på dagordningen. Men sen tar det för det mesta stopp.
Den som vill veta vad som sägs på de där mötena, vad Carl Bildt tycker, hur han argumenterar, har mycket lite att hämta på bloggen. Det är inte tu tal om att Carl Bildt är en kompetent person med mycket goda kunskaper inom sitt område. Men vad vill han, vad vill Sveriges regering med utrikespolitiken – förutom att göra ett kompetent intryck? Fantastiska kommunikationsverktyg till trots, är det inte alldeles klart.