Sedan fem år tillbaka jobbar Sylvia Fixmo halvtid, uteslutande med sitt eget företag, Fixmo keramik.
– Det känns jättebra. Härifrån tänker jag aldrig flytta och jag tänker hålla på med keramiken så länge jag orkar. Stengångar har lagts runt om i trädgården, för att vi ska kunna gå är med våra rullatorer så småningom…
Skötte ekonomin
Tidigare hade paret rörfirma. Sylvia skötte all ekonomi och sysslade även med externa bokföringsuppdrag. Det blev dock av olika anledningar för mycket. Hon fick lov att slå av på tempot.
Hon är alltså ekonomen som konverterat till konstnär.
Har du haft den ådran med dig hela livet?
– Visst har jag målat lite, både olja och akvarell. Men nu arbetar jag i lera i stället. Jag tycker om att arbeta fysiskt, därför tycker jag också mycket om trädgårdsarbete.
I Sylvias keramikverkstad gjuts det i lera, i formar inköpta från USA. Efter formgjutning, torkning och bränning, ställs alstren på lager. Sylvia har sedan kurser i keramikmålning både måndagar och tisdagar. Och så målar och glaserar hon själv för försäljning i presentboden.
Med facit i handen, skulle du ha börjat med det här tidigare i ditt liv?
– Både ja och nej. Egentligen skulle jag ha velat bli biståndsarbetare. Jag har alltid sagt att det skulle vara ett äventyr att få resa i väg och försöka hjälpa andra människor.
Engagerad i Uppsökarna
Lite av den varan får Sylvia Fixmo utlopp för genom att hon engagerat sig i Uppsökarna i kvarteret Vitsippan, dit människor kommer för att träffas och göra saker tillsammans.
Namnet Fixmo?
– Det är taget. Det finns ingen mer som heter så.
Beskriv dig själv?
– Energisk, jag vill så mycket – för mycket ibland. Har alltid något på gång. Bestämd, rakt på sak men har även lätt för att skratta.
Fler intressen?
– Hundar och ungar. Mina två egna hundar är otroligt viktiga för mig och jag gillar att ha ungar omkring mig och göra saker tillsammans med dem.
– Jag reser gärna. Tidigare har vi återvänt ett antal gånger till Marocko. Förra året var jag och en väninna i USA. Vi brukar också ta bilen och ge oss i väg. I våras var vi till Holland och tittade på tulpanodlingarna. För någon vecka sedan var vi på julmarknad i Lübeck.
Hur känns det att fylla 60?
– Ingenting speciellt alls. Från början ville jag inte alls fira, jag tänkte resa bort. Men så övertalade min sambo mig och för två veckor sedan bestämde jag mig för att ha fest. Men det får bli sista gången jag firar något.