Det kanske blir ett klimatavtal i alla fall, trots att oddsen sett usla ut under hösten – och nyligen peakat med ett Climategate.
Men synar man korten, och det bör man definitivt göra när det gäller klimatkrisen, det är känsliga grejer har jag förstått, så är det inte ett dugg konstigare att Climategate dyker upp någon vecka innan Köpenhamnskonferensen - än att svinsnusket avslöjas lagom till grisodlarföreningens årsmöte och prick en månad före stora skinkgriljeringsdagen.
Inget är slump, det mesta följer en strikt uppgjord agenda.
Frågan är bara vems.
Envar sin egen professor tycks just nu vara vad som gäller i klimatfrågan.
Sällan har så många professorstitlar setts vina i luften som när klimatkrisen ska ifrågasättas.
Ta professor Ingemar Nordin, till exempel, som vojat sig mest över Climategate på debattsidorna, ivrigt understrykande sin titulatur. Lite mer finstilt framgår att det är filosofi han är professor i. Att han anses vara den främste filosofiske förespråkaren av nyliberalism och dessutom skrivit böcker åt tankesmedjan Timbro får man däremot ta reda på själv.
Två professor emeritus, en i oceanografi och en i färdsäkerhet, är också igång, men verkar drivas mindre av politiskt engagemang och mer av eufori över " att få komma fram" och höras i offentligheten igen.
Men annars hamnar oroväckande många av klimatskeptikerna i samma sorts intressessfär som Nordin när man synar dem i sömmarna.
Al Gores störste belackare, britten Lord Monckton, är lätt överstökad, det är bara att kolla på nätet hur han utan att blinka sätter likhetstecken mellan världskommunism och miljöengagemang. Obama och hela EU, inklusive de tyska kristdemokraterna, hamnar i samma hög när Monckton dömer ut klimatförhandlingarna.
Steve McIntyre på Climate Audit, som dragit stora växlar på Climategate, har rötterna i gas- och oljeindustrin.
Och tidskriften American Thinker, som lägger pannan i till synes djupa intellektuella veck över påstått manipulerade klimatkurvor, citeras ofta av en viss Rush Limbaugh vars radioprogram står stadigt i den amerikanska högern och regelbundet gör narr av allt från sopsortering till djurskydd.
Så där håller det på.
Samtidigt som invånarna i öriket Tuvalu i Söderhavet tvingats börja förhandla med Australien om att få flytta dit. Fortsätter klimatförändringarna kommer deras hemland att dränkas i vatten.
Och för den som fortfarande, liksom den republikanska presidentkandidaten Sarah Palin, tror att klimatkrisen "is only God hugging us closer" rekommenderas Makten över klimatet av Christian Azar, svensk ledamot av FN:s klimatpanel - och, ja, professor. Tiden är sanningens bäste vän, skriver denne vår ledande klimatexpert och förklarar samtidigt vad vetenskap är: Teorier och antaganden som testats tusentals gånger - och än så länge står sig.