Man behövde liksom bara titta på min handledare för att förstå hur dumt påståendet lät för mitt 20-åriga jag.
Han hette Carl-Göran och såg ut som en typisk akademiker med gubbkeps och brun kavaj med lappar på armbågarna. Dessutom var han expert på arbetarrörelsens historia. Kan det bli mossigare?
Med tiden lärde jag mig att han var betydligt roligare än jag fattat. Han tipsade mig dessutom om en lustig studieteknik, som han rådde mig att använda mycket sparsamt. Det förströdda bläddrandets teknik, kallades den.
Gå in i ett bibliotek, välj en bok på måfå och bläddra slumpvis tills du hittar något som fångar ditt intresse.
‒Chansen att du upptäcker något viktigt är inte stor, men om du mot all förmodan gör det kan du utgå från att det är något banbrytande du funnit på detta sätt, sa han och slog ihop boken om svenska järnvägsarbetarförbundets stadgar så det dammade mellan de gistna ekhyllorna.
Jag har provat några gånger, med klent resultat. Men häromdagen funkade det.
Under trist turiststopp i Strängnäs domkyrka bläddrar jag bland broschyrerna och hittar en förteckning över domkapitlets alla biskopar sedan urminnes tid.
Gissa vem som blev biskop i Strängnäs 1409?
Svar: Gjord Peterson Rumpa, son till Peter Rumpa från den adliga ätten Rumpa.
Detta kan näppeligen kallas en viktig upptäckt. Men det är den roligaste jag gjort. Och den blir inte mindre skojig av det faktum att Rumpornas adelsmärke var en kluven sköld – prydd av en ensam lilja.
Tack Carl-Göran för århundradets roligaste historia.