Minst 50 personer har kommenterat hur härlig min senaste krönika var om äktenskapstycke. Jag har jobbat på Eskilstuna-Kuriren i över 20 år och aldrig tidigare fått så många positiva kommentarer på något jag gjort, varken i bild eller i textväg. Tack för alla fina ord! Jag vill nämna några här som värmer lite extra en mörk höstdag:
‒Det strålar glädje och kärlek om din krönika.
‒Jag blir så lycklig när jag ser er två på gymmet.
‒Bra skrivet om äktenskapstycke. Otroligt klockrent.
‒Ni två har verkligen äktenskapstycke!
‒Gott att läsa dessa tankar och reflektioner till frukost, som sedan följde med under resten av dagen.
En dag när jag var på väg till jobbet var det en man som ropade efter mig. Jag vände mig om och där stod en person jag aldrig tidigare mött. Han sa på lite knagglig svenska att han läst min krönika i tidningen. Och samma dag sagt till sin fru att han älskar henne, och hon hade blivit oerhört glad. Dagen efter hade han också sagt till sin fru att han älskade henne, och dagen efter det. Han sa det nu varje dag. Jag blir så glad över att min krönika om kärlek fått någon att skina upp och visa sin kärlek till sin älskade, igen. För han har säkert älskat sin fru hela tiden, men i dagens hets glömt de magiska orden, jag älskar dig.
Att älska någon är fantastiskt. Men att vara älskad av någon är snäppet bättre. Men tillbaka till min förra krönika om äktenskapstycke.
Kommentarerna har varit många och alla utom en har varit väldigt trevliga till mig och min älskade fästmö. Ja, vi har varit till Venedig och förlovat oss. Men den historien är en saga som jag sparar till ett annat tillfälle.