Stans vackraste rhododendronpark står i full blom. Det regnar men under ett mindre uppehåll ger vi oss ut – i snålblåsten. Ska vi verkligen fortsätta? Men bra vänner är peppande vänner – vi fortsätter streta framåt med vinden i håret och kylan inträngd i märgen.
När vi når den färgstarka växtligheten tittar faktiskt solen fram. Vad gör vi? Tar en groupie naturligtvis! Som vän av ordning snart lägger upp på fejjan. Se här! Jag umgås med vänner, på riktigt.
För i ärlighetens namn. Något sorgligt har hänt de senaste åren. Tiden att ses, att kramas, att prata, att skratta ihop har krympt. Det kan ju låta förfärligt trist. Och det kan göra ont i kroppen av längtan efter den där vännen som bor alldeles för långt bort. Som emellanåt kan behövas som en varm omslutande filt eller ett skrattande spöregn.
Men när det gäller vänskap har sociala medier också en positiv funktion. De där vännerna som bor långt bort, som det inte är helt lätt att träffa eller spontanboka. Där är de ju. De vänner jag känner så väl, de kompisar jag saknar men som med sina små inlägg kan göra min dag. Precis som en av dem kunde göra när vi i forna dagar lyssnande in pruttresonansen på trästolar. Precis som en annan gjorde när vi stack ner fötterna bland fiskar.
För att inte tala om alla fina råd jag får. Under en jogging-(läs lunka-)tur stannar jag i steget. Mitt på stigen stelnar kroppen och trots svettpärlorna rister jag och fryser. En orm. Smartfånen åker upp och snart ligger den slingrande tingesten även ute på sociala medier. Hur ska jag ta mig förbi? Mina vänner är snabba: "Försök att slingra dig ur situationen". "Snok, eller hur? Bra att träna på!" "Sätt namn på ormar, Jenny. Ge dem en identitet så de blir lite mer liksom kompisar. De är ju riktigt vackra. Sätt dig och teckna av, studera dem... Kryp under skinnet på dem ordagrant... Så har jag lärt mig att gilla kryp." "Det är ju en supersöt snok. Gula fläckar = ofarlig. Du får komma hem till vår sköldpadda och ha lite reptil-kbt." Och sist men inte minst: "Hoppa!"
Tack vänner. Jag hoppade – och fick kanske en NY vän på köpet – ska vi kalla honom ormen Olle?