När man som pendlare har spenderat x antal timmar i sitt liv på att åka tåg så är det inte konstigt att gränsen mellan typiskt hemmagöra och tåggöra liksom suddas ut.
För mig har tiden på tåget allt mer blivit ett utrymme där jag förlägger morgonrutiner och andra måsten som annars skulle sluka tid utanför tåget.
Jag gör till exempel det nerfällbara lilla bordet på sätet framför mig till mitt frukostbord varje morgon. Där dukar jag upp med en termos nybryggt kaffe, en macka och, om jag vill lyxa till det lite, en smoothie. När jag dukat av förvandlas min plats till ett badrum där jag drar på lite mascara och puder. Allt för att få sova lite längre på morgonen.
Jag fick skäll en gång av en kvinna som tyckte det var ohygienskt att jag sminkade mig på tåget. Jag sa att jag inte alls håller med, men bytte plats för att inte provocera henne. En typisk icke-pendlare, tänkte jag, annars hade hon förstått.
Pendlarbeteendet har smittat av sig även på de resor som inte bär till jobbet. För inte så länge sedan tog jag tåget mot Örebro för att jag och några kompisar, som brukar showa ihop, skulle fotograferas inför ett event. Lockigt hår var beställt vilket gav mig två alternativ. Gå upp en timme tidigare på morgonen eller locka håret på tåget. För en pendlare är svaret enkelt. Jag lockade håret på tåget.
Så här i efterhand kan till och med jag tycka att det var lite väl. Jag sparade ju en väldig massa tid men jag fick också ett rejält brännsår på halsen på köpet. Att locka håret sittandes på tåget med en liten minispegel på bordet framför sig är inte detsamma som att stå i ett badrum.
Som tur var hade jag lovat mina vänner att ordna lunch för dagen. Så i min väska låg ett paket fryst korv som jag la på halsen. Mina medpassagerare tittade på mig som om jag vore knäpp.
Typiska icke-pendlare, tänkte jag, annars hade de förstått.