Barnboken "Veterinär Vims – valarnas hjälte", som kom ut 12 maj, handlar om veterinären Ville Vims som bestämmer sig för att tillsammans med sitt magiska lexikon och katten Carlos, resa till Mexiko för att rädda strandade valar.
Författaren heter Tanja Matila, är 32 år och bor i Torshälla.
För fem år sedan började hon skriva. Nu är berättelsen äntligen ute. Men det ligger en envis kamp bakom. I flera år skickade hon texter till olika förlag.
‒Förr eller senare visste jag att det skulle gå. Alla berättelser har rätt att komma ut. Det är väl läsarna som bestämmer vad som är bra?
Tillsammans med redaktören Joanna Björkqvist finslipades texten, förlaget Whip media nappade och drömmen gick till slut i uppfyllelse.
‒Det kändes som en lottovinst. När man har trott på något och någon ser potentialen – det är klart att det känns bra.
Hur har skrivprocessen sett ut?
‒Jag skriver egentligen berättelserna när jag är ute och springer, kör bil eller städar. Sedan samlar jag allt jag har tänkt ut och sätter mig vid en dator. Inspirationen kommer från människor, möten – det kan egentligen vara vad som helst. Men mycket plockar jag från mig egen barndom.
Vad är det som är unikt med boken?
‒Den tar upp ett viktigt yrke. Men samtidigt är den helt befriad från det allvar som ofta hör yrket till. Veterinär Vims, som boken handlar om, räddar alltid djuren på ett lustigt sätt. Det slutar alltid bra för djuren, vilket jag tror kan vara en tröst för många barn som har djur i knipa.
Marknadsföringsarbetet har startat. Nu gäller det för Tanja Matila att nå ut i bruset. Och hon har en taktik som hittills varit lyckad.
‒Jag lastar barnvagnen med böcker, drar ut och knackar dörr. Antingen sitter jag hemma och ingen kommer veta av boken, eller så gör jag det jag kan göra, går ut och pratar med folk och visar vad jag har gjort.
Hur har mottagandet varit hittills?
‒De flesta är riktigt positiva och det är det som får mig att fortsätta. Många blir nog överraskade. Det är ganska oskyldigt att komma med en liten barnbok. Det är ju inte en dammsugare eller strumpor.
Vad är nästa steg för dig?
‒Nu i sommar jag ska fotsätta försöka nå ut. Men till hösten när min dotter Hertta, som nu är elva månader, börjar förskolan ska jag sätta mig och ta tag i nästa bok. Vi får väl se om den kommer ut i år eller nästa vår. Det är svårt att säga i nuläget.
Men har du någon plan på hur många det blir i den här serien?
‒Jag kommer att fortsätta så länge jag känner att det är kul och fantasin flödar. Just nu känns det väldigt enkelt att hitta på saker. Det finns massa man kan skriva inom det här ämnet.
Vad har du för drömmar framöver?
‒Att se min dotter växa upp, vara frisk och sedan är det att fortsätta skriva och underhålla. Sedan vet man aldrig vad jag hittar på om några år. Då kanske jag vill bli astronaut, haha.