Ni vet det där magiska talet som kan få människor att köpa en Porsche, begrunda sina livsval och resa jorden runt för att hitta sig själva. För egen del känner jag tydligen ett starkt tvång att bli tant.
En snabb garderobsinspektion resulterar i att jag avfärdar hälften av innehållet med motiveringen "nja, egentligen är det väl trettioårsgräns på detta plagg". För att inte tala om alla mina kära håliga jeans. Bekväma, coola, trygga och snygga. Tror jag i alla fall. Om jag ser rätt. Har ju noterat att en försämring av synen har börjat smyga sig på men gör mitt bästa för att sticka huvudet i sanden och inte kolla upp detta ålderstecken närmare. Jag är dock övertygad om att slitna jeans är min melodi. Men det kanske inte passar sig längre? Får de följa med på andra sidan 40 eller är det ovillkorligen bara knytblus och pennkjol som gäller där?
Just knytblusen, ett plagg vars vuxenpoäng jag tidigare kategoriserat som för höga och därför bannlyst, gör sitt intåg i garderoben just i detta nu. På Retunas klädbytardag hängde en sådan skönhet kvar ända till stängning och väntade enkom på mig. Den ropade lockande, fångade min blick, visade upp sig i all sin stilfulla prakt för att sedan vänligt men bestämt informera om att den minsann skulle följa med mig hem. Två gamla damhattar, av etiketten att utläsa från England (sent 60-tal?) var av samma åsikt. Ni hör ju. Tant med trasiga jeans, funkar det? Hej fyrtioårskrisen!