Hemma i lägenheten med fiskbensparkett och vita väggar har Katarzyna Janeczko byggt upp en tatueringsstudio i vardagsrummet. Men snart väntar mer ändamålsenliga lokaler.
‒Nästa onsdag skriver vi kontrakt på en lokal bredvid gamla Kafé Otilia. Den har stått tom länge och ser inte så bra ut på insidan, så vi ska renovera och öppnar efter nyår, säger hon.
Snart 40-åriga Katarzyna är från polska Sopot och kom till Sverige med sina döttrar för två år sedan, då hade hennes man redan arbetat här i fem år. I hemlandet fanns inte tid att fortsätta karriärlivet med nål och bläck.
‒I Polen hade jag ett annat jobb, jag tatuerade vänner och deras vänner på fritiden. Men här känner jag att det inte är för sent för mig att verkligen satsa på det här som jag gillar att göra.
Trots modet att öppna en tatueringsstudio i lilla Malmköping kallar hon sig pessimist.
‒Men min man är optimist, han tror att det kommer bli bra, jag har mer problem med läget i Malmköping, det är lugnt och litet med många äldre. Kanske det inte blir en succé, det är som rysk roulett för mig, men jag måste testa, annars vet man aldrig, säger Katarzyna som trots allt uppskattar det lugna landsortslivet i Malmköping.
De flesta av hennes kunder kommer från exempelvis Katrineholm och Eskilstuna.
‒Jag har kanske en kund om dagen, men de kommer nog bland annat för jag inte har så höga priser och mer tider. Många återkommande kunder och det är såklart kul, jag vill att de ska vara nöjda med mina tatueringar. Än så länge har ingen sagt att de inte gillar dem.
Hon jobbar oftast och helst med skuggor och gråskala.
‒Old school är också fint. Jag jobbar med färg också, det är kul och jag lär mig något nytt om hud och färg varje gång. Men de flesta vill ha svartvitt, texter och namn är det vanligaste, kanske för att det är trendigt.
Hon säger att tatueringskulturen kommit bra mycket längre och är mer accepterad i Sverige än i Polen.
‒För en undersköterska som tatuerat underarmarna är det inga problem på jobbet här, men det hade inte gått i Polen, det är mer konservativt. Folk över 40 gör det inte, de tror att det bara är för kriminella eller liknande. Men den boom i tatueringar som varit i Sverige redan börjar nu komma till Polen, så det börjar vända lite, säger Katarzyna Janeczko.